- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
227

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA KAPITLET.



Skalden kom nu alla dagar till den villa, som
beboddes af tant Bronicz och Osnowskis.

En sommarafton begaf han sig dit, hänryckt
i sig själf och i alla andra, ursinnigt kär och
vanvettigt lycklig. På vägen tänkte han: »Alla dessa
människor äro änglar ... men hon, Linetta, sväfvar
öfver dem alla såsom en helig gudomlighet.» Han
förstod nu, att hjärtat kunde älska ända till att
lida däraf. På knä för hennes fötter tillbad han
henne, och i dessa känslor, som ännu uppstämde
en triumferande fanfar, blandade sig förnimmelsen
af en oändlig ömhet ... Den unga dyrkade flickan
tycktes honom också vara det enda älskade
barnet, barnet, som begär vägledning och beskydd.
Hans själ öfverflödade af tacksamhet. Han var nu
i villans närhet; jasminerna i trädgården fyllde
luften med sin vällukt, och han tyckte, att denna
berusade vällukt var liksom en beståndsdel, ett
utflöde af hans kärlek ... Han beundrade den under
aftonens stillhet nedgående solen, skymningens
gyllene purpurkantade skyar, och denna djupa frid
genomträngde honom. I detta outgrundliga ljus
skymtade han en outgrundlig godhet, som utbreder
sig öfver världen, hugnar, tröstar och välsignar
henne. Han upprepade visserligen inga bönens
ord, men hans själ uppstämde en tacksamhetens
hymn.

Innanför grinden skakade han emellertid af sig
sina azurfärgade drömmar. Osnowskis gamla
hofmästare stod där och följde med sin skumma blick
vagnarnas oafbrutna rad på vägen.

»God afton, Gregor,» sade den unge mannen;
»är fru Bronicz hemma?»

»Jag väntar henne just ... hon kan inte dröja
länge.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free