Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstå eller tro något. Något gick sönder och
sammanstörtade inom honom. Hvad? Detta hus, som
nyss förut synts honom vara en välsignad boning,
bebodd af änglar, en helgedom af obefläckade själar,
härbärgerade i själfva verket endast den vanliga
falskheten, den sämsta svaghet, lifvets värsta smuts?
En usel och skändlig komedi! Och hon, hon
inandades denna atmosfär, lefde i denna omgifning,
stod i daglig beröring med densamma! Hon, Linetta,
hans hvita dufva? Han erinrade sig ett ord, som
fällts af Osnowski: »Måtte ni bli lika lycklig med
Linetta, som jag är med min hustru!» Tack så
mycket! Han brast ut i ett bittert skratt.
Därefter föllo hans tankar på Lina Castelli.
Först tyckte han, att denna skam, detta tvifvel,
som plötsligt plågade hans hjärta, kastade en skugga
öfver henne. Han förebrådde sig emellertid genast
detta intryck. Vore det icke att förnedra henne
att låta en misstanke ens snudda vid henne? Vore
icke detta att smutsa hennes hvita vingar? Han
vredgades på sig själf. Kunde hon ens äga en
föreställning om synd? Hans kärlek blandades
med ett oändligt medlidande. Tänk blott! Detta
rena, skära barn, dömdt att lefva i en så skändlig
omgifning!
Han skulle velat taga henne i sina armar och
föra bort henne, rycka henne ur detta hus, aflägsna
henne från Annette, bevara henne från all beröring
med fru Osnowska och från hennes fördärfliga
inflytande. En demon hviskade visserligen i hans
öra: »Men Osnowski tror detsamma som du tror;
också han skulle ge sin sista blodsdroppe för att
intyga sin hustrus heder; minsta tvifvel skulle i
hans ögon vara detsamma som att vanhelga henne!»
Han bjöd denna frestande demon tiga. »Hennes
ögon skulle aldrig kunna ljuga!» tänkte han ...
Hvarför hade han flytt? Hvarför hade han icke
inväntat fru Bronicz’ återkomst? Anblicken af
Linetta skulle ha stärkt och tröstat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
