Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna seger ville hon icke se faran ... liksom
rapphönan, hvilken för att undgå höken, som
kretsar öfver henne uppe i luften, begrafver sitt hufvud
i snön.
För fru Maszko utgjordes denna snö af det
passande, af det tillbörliga. Polaniecki fann snart
detta. Af erfarenhet visste han, att somliga kvinnor
endast äro angelägna om att rädda eller bevara
skenet, detta må vara aldrig så besynnerligt. Han
kände kvinnor, som vredgades öfver hans
bekännelser, i högsta grad upprörda, då de hörde dem
återgifvas på modersmålet, men som leende åhörde
dem, om han uttalade samma bekännelser på franska;
andra voro oöfvervinneliga fästen i sina egna
hem, men gåfvo sig på nåd och onåd vid hafsbaden,
vid brunnsorter, på landet ... och sådana,
som föredrogo våld, men icke föredrogo orden, och
slutligen sådana, hvilkas nederlag afgjordes, om
det var ljust eller mörkt. Öfver allt, där hedern
icke härflöt ur själen eller från grundsatser, hvilka
liksom vaccin, inympats i blodet, berodde
motståndet eller fallet af slumpen, af omgifningen, af
yttre, otroligt lumpna omständigheter, af den helt
och hållet personliga föreställning, som fäste sig
vid det tillbörliga och formerna. Till denna
sistnämnde kategori hänförde han fru Maszko; om han
ännu icke beträdt frestelsernas eller försökens väg,
kom sig detta däraf att han ännu kämpade med
sig själf och, då han i djupet af sin själ föraktade
henne, gärna ville undgå att förakta sig själf.
Ännu lade hans tillgifvenhet för Marie band på honom,
äfvensom det med aktning blandade medlidande,
han kände för hennes tillstånd, i förening med
tacksamhet och faderskapet och minnet af deras
förenings ännu så korta dagar och hans medfödda
heder och religiösa sinnelag. Detta var lika många
kedjor, vid hvilka han ännu fängslade djuret i
människan, hvilket stod färdigt att slita sina band.
Stundom släppte han emellertid taget ... Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
