Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polaniecki till den unga kvinnan. Vid anblicken af
hennes bleka och lidande ansikte intogs han genast
af detta deltagande, som hans medfödda godhet
alltid ingaf honom.
»Min stackars älskling,» sade han, »det är på
tiden, att du hvilar dig ... regnet kan när som
helst upphöra. Ar du rädd för ovädret?»
»Nej, sätt dig här hos mig.»
»Det är bara en skur. Vi skola genast fara ...
Hvad du ser trött ut!»
»Jag borde inte ha kommit hit,» svarade hon
med låg stämma. »Jag behöfver djup hvila, Stas,
djup hvila!»
Hans samvete var icke rent; det föll honom
emellertid icke in, att den hvila, hon begärde,
angick honom, hans frestelser och beteende mot fru
Maszko ... Men han tänkte likväl, att det endast
skulle behöfvas skuggan af ett tvifvel hos Marie
för att störa hennes lycka, hennes lugn, med ett
ord den unga kvinnans hela tillvaro ... och som
hans själ förblifvit hederlig, kände han sig gripen
af fruktan och samvetsförebråelser.
»Åt fanders med dessa danser!» sade han ...
»Vi skola stanna hemma, och jag skall vårda min
älskade hustru, mitt högsta goda!»
Han talade uppriktigt; hon kunde inte misstaga
sig på den saken, ty därtill kände hon honom
för väl; hon erfor också en stor tacksamhet,
en stor ömhet ...
»Då jag känner dig hos mig,» sade hon,
»tyckes min trötthet vara försvunnen som med ett
trollslag. Annette kom visserligen till mig, men
hvad är jag för henne? Då man känner sig
opasslig, har man behof af de sina. Du skall kanske
gräla på mig; det är verkligen besynnerligt, att
jag gör dylika bekännelser hos främmande människor,
så långt efter mitt bröllop; ja, jag erkänner
det ... jag är besynnerlig ... men jag älskar dig,
jag älskar dig så mycket, min Stas ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
