Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 271 –
»Jag har kommit,» sade han, i det han räckte
henne handen, »för att ursäkta mig för att jag inte
kan komma i eftermiddag. Jag måste till staden.»
Hon stod framför honom med hufvudet litet
framåtböjd, nedslagna ögon, orolig och tydligen
gripen af fruktan, med hela uttrycket, hållningen
och uppsynen af ett undergifvet offer, som vet,
att timmen slagit och att olyckan måste ske.
Detta uttryck meddelade sig som en blixt till
Polaniecki. . . Han närmade sig henne och mumlade
med k väfd stämma:
»Ar du rädd? Hvarför är du rädd?»
SJÄTTE KAPITLET.
Då Polanieckis fjorton dagar senare drucko te
i Bigiels villa i sällskap med målaren Swirski,
infann sig fru Maszko vid Maries faders arm.
Iklädd en blå sidenklädning med hvita prickar,
liknade fru Maszko på afstånd en fjäril. Plawicki
spelade också fjäril. Då han kom till
förstugu-trappan, förklarade han:
»Jag har enleverat frun. God afton, mina
herrar och damer, god afton, Marie! Jag kom hit
i droska . . . Och så fick jag se fru Maszko på sin
balkong . . . Jag tog henne med mig, och nu äro
vi här! . . . Jag har skickat tillbaka vagnen och
hoppas, att ni ska skjutsa mig tillbaka.»
Fru Maszko, som upplifvats af åkningen,
smålog, i det hon aftog sin hatt och slätade sitt
askblonda hår. Herr Plawicki hade sannerligen nästan
fått använda våld, ty hon väntade sin man och
ville icke följa med! . . . Plawicki hade lugnat henne.
Hennes man skulle nog veta hvar han skulle söka
henne; han skulle icke heller förebrå henne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
