Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274 –
Efter teet beredde hon sig att gå och sade
med en blick på Polaniecki:
»Nu måste någon af herrarna ha den godheten
följa mig till min port.»
Polaniecki reste sig . . . Det trötta och
missnöjda uttrycket i hans ansikte tycktes svara: »Du
vill veta sanningen, och du skall få veta den! ...»
Men Bigiel fördärfvade hela planen på ett alldeles
oförmodadt sätt.
»Vi kunna alla följa er, min fru, aftonen är
så vacker!»
Så blef det också. Plawicki, som var angelägen
att spela till slut sin roll som uppvaktande
kavaljer, bjöd fru Maszko armen och släppte den icke
under hela vägen ... De kunde sålunda blott
utbyta ett vanligt »god natt!» vid villans grind.
tion ledsagade visserligen detta »god natt»
med en betydelsefull handtryckning, som — tyvärr
— icke besvarades. Polaniecki föredrog att icke
återgälda den. För tillfället tänkte han endast på
att fly henne, men alldeles icke för att återvända
på den rätta vägen. »Det är för sent!» tänkte
han, »sedan jag väl begått det onda.» Han lydde
därvid endast den instinktiva egoismen hos
vilddjuret, som känner sig oroadt i sitt näste och
därför söker upp ett annat. Sedan han bedragit Marie,
bedrog han nu fru Maszko af fruktan för att hans
förbindelse med henne skulle bli alltför besvärlig.
Han bedrog henne på ett uselt och groft sätt,
trampade henne, så att säga, under fötterna. På
bottnen af hans tankar dolde sig en djup häpnad.
Han, som trott sig ha byggt sitt lif på orubbliga
grundsatser, hade fallit från denna höjd! Allt hvad
han tillkämpat sig, eröfrat och förvärfvat, ledde
i själfva verket således icke till något resultat,
icke till någon styrka, icke till någon
motståndskraft! Trots alla sina grundsatser, hade han brutit
nacken af sin moraliska människa, alldeles som
första bästa slyngel! . . . Sedan han börjat tvifla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
