Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 294 –
mig eller öfverdrefve. I dylika fall fäster sig
människan till och med vid skuggan af ett hopp...
Sätt er där och skrif till honom! Ert bref skall
bekräfta sanningen af hvad jag har att säga
honom ... I annat fall skulle han vara i stånd att
skynda efter den där varelsen till Scheveningen.
Jag anser ett bref vara absolut oundgängligt!»
»Skulle han möjligen inte komma hit?»
»Nej, hans far har fått ett af sina anfall. Han
vårdar honom på anstalten ... vi skulle råka
hvarandra på eftermiddagen ute i staden . . . Skrif, det
är alldeles nödvändigt.»
»Ja, ni har rätt. . . det är nödvändigt,» svarade
Osnowski.
Han satte sig vid Polanieckis skrifbord.
»Lifvets ironi! Lifvets ironi!» tänkte den senare,
medan han feberaktigt gick fram och tillbaka i
nästa rum . . . Var icke det slag, som drabbade
poeten, en blodig ironi? Hvad var, då allt kom
omkring, den där fröken Castelli med sin hållning
af obefläckad svan och sina kammarjungfruinstinkter,
»denna gudarnas utvalda», som senast i går
Was-kowski kallat henne? Hvad voro fru Bronicz och
den där Osnowski med sin blinda tro på sin
Annette? . .. Och den där sä rena själens nervattacker,
som framkallades endast af beröringen med synden,
och fru Maszkos förtrytelse? . . . Intet annat än en
mänsklig, usel och löjlig komedi, i hvilken den ena
bedrager den andra och alla bedraga sig själfva;
intet annat än bedragna och bedragare; intet annat
än misstag, förblindelse, lögn; intet annat än en
outredbar bärfva, en på samma gång löjlig och
förtviflad ironi, som kastades öfver våra känslor,
våra lidelser, våra förhoppningar, liksom snön
täcker fälten om vintern!... Ja, sådant var lifvet.
Han fann dessa tankar så mycket bittrare som
de uppväxte på ett underlag af helt och hållet
personliga intryck och voro liksom ett slags
uppgörelse med hans eget samvete . . . Han skulle velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
