Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 –
stranden . . . Gradvis försvunno de, gradvis smälte
de bort och blefvo allt mindre märkbara,
förvandlades allt mera till skuggbilder eller drömmar; och
han, som dref fram sin båt, aflägsnade sig och
kände, att han aldrig skulle nå denna främmande
strand, att han aldrig kunde återkomma till den
— och att allt, som ännu fanns kvar hos honom,
hädanefter tillhörde dessa omätliga rymder, som
öppnade sig för hans syn, som uppslukade honom
i sig, oändliga och hemlighetsfulla.
TIONDE KAPITLET.
Tre dagar därefter firades Marie himmelsfärd,
som också var fru Marie Polanieckas namnsdag.
Makarna Bigiel och målaren Swirski begåfvo sig
på eftermiddagen till Byczinek; de funno icke
Marie där. Hon hade begifvit sig till aftonsången
i Jasmiens församlingskyrka. Då de befunno sig
ensamma, började herrarna sins emellan tala om
den olycka, som sysselsatte hela staden, nämligen
om skalden Zawilowskis själfmordsförsök.
»Jag var hos honom i dag,» sade Bigiel, »men
fröken Helenas tjänare hade sträng tillsägelse att
inte släppa in någon annan än läkarna.»
»Jag har inte heller fått se honom i dag,»
inföll Polaniecki; »men i går och i förrgår tillbragte
jag några timmar vid hans säng . . . jag sade till
min hustru, att jag hade viktiga affärer att
uträtta på kontoret, ty hon är okunnig om allt.»
»Men säg mig då, huru detta gick till?»
frågade Bigiel, som gärna ville veta de minsta
enskildheter för att, efter sin vana, kunna öfverväga
och idissla allt i sina tankar.
»Hur det gick till? Han föregaf, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
