Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 334 –
mer än en timme. »Så mycket bättre, han kommer
inte,» tänkte han. Detta pinsamma möte skulle
åtminstone besparas honom . . . Han återvände hem,
nöjd med Maszkos uteblifvande. . . Mot aftonen
vaknade emellertid hans medlidande. Han tänkte
på den stackars saten . . . En man, som lämnat
den rätta vägen, men som slafvat, lidit och i det
hela försonat sina fel; om de, hvilka förutsett denna
upplösning, mottagit honom under hans banas mest
lysande tider, så borde de icke nu förkrossa honom
med sitt förakt, därför att hans oundvikliga fall
inträffat. Han föreställde sig, att Maszko skulle
bli mycket glad att få se honom komma till
järnvägsstationen. Efter någon tvekan begaf ban sig dit.
På vägen erinrade han sig, att han sannolikt
också skulle träffa fru Maszko . . . Det betydde
emel-tid icke mycket, förr eller senare skulle han ju i
alla fall möta henne!
Han inträdde på stationen, medan han hvälfde
dessa tankar i sitt hufvud. Några personer befunno
sig redan i väntsalen. Han såg bord och stolar
upptagna af resväskor och resfiltar. Han spanade
förgäfves efter Maszko. Slutligen varseblef han i
ett af salens hörn advokatens hustru.
»God afton, min fru,» sade han, i det han
gick fram till henne. »Jag kommer för att säga
er man farväl. Hvar är han?»
Hon böjde litet på hufvudet.
»Min man håller på att köpa biljetter,» svarade
hon. »Han kommer strax.»
»Biljetter? Skall ni åtfölja honom?»
»Nej, jag borde ha sagt biljett.»
Börjadt på detta sätt hotade samtalet att
af-stanna, då Maszko visade sig, åtföljd af ett
stadsbud, som han lät expediera sitt bagage. Klädd i
en lång ulster och en mjuk filthatt, liknade han
med sina polisonger och sin pincenez en
diplomat på resa. Polaniecki väntade sig, att han skulle
betyga honom sin glädje öfver att få se honom . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
