- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
346

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 346 –

laniecki hade en stor del i denna lycka och denna
glädje. I trots af Maries invändningar hade man
anförtrott honom åt en amma, en ung och
full-saftig hustru från Masovien, och häraf kunde den
unge världsborgaren endast ha gagn. För öfrigt var
Polaniecki junior en personlighet, som allt ifrån sitt
inträde i världen visade de mest despotiska
känslor och tycken. Hela huset tillhörde honom, han
frågade icke efter någon och tänkte endast på att
tillfredsställa sina behof och sina nöjen. I
enlighet med denna regel för sitt uppförande, ägnade
han sina sällsynta fria stunder åt öfningen af sina
lungor medels så gälla skrik, som hans tillvaros
morgonrodnad ännu förmådde uthärda. Då bar
man honom merendels till Marie, och genast
började oändliga öfverläggningar. Man undersökte
utförligt och noggrant hans intellektuella och
fysiska egenskaper äfvensom hans slående likhet med
hans dagars upphof. På detta sätt fann man, att
han ärft sin mors vackra näsa. Den masoviska
ammans anmärkning, att den lille redan såg ut
som »en otäck karl», ogillades med rörande
enhällighet. I stället fann man, att Polaniecki junior
hade ett oemotståndligt leende, att han skulle bli
mörk, högväxt, smidig, liflig och begåfvad med ett
utomordentligt minne.

Fru Bigiel meddelade till och med en dag de
lyckliga föräldrarna en beundransvärd upptäckt,
som hon gjort.

»Tänk bara,» sade hon, »han har bredt ut
alla fem fingrarna på sin lilla hand, alldeles som
om han räknat dem. Han skall bli en stor
matematiker!»

Och med största allvar svarade Marie:

»Det har han ärft efter sin far.»

Polaniecki senior betraktade emellertid
nykomlingen med en öfverraskning, som icke var alldeles
fri från misstroende. Han hade lifligt önskat en
flicka och inbillat sig, att all den ömhet han erfor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free