Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 348 –
redan vara i ordning; men en halftimme kan jag
alltid offra.»
»Er hustru är således åter frisk?»
»Ja, då; frisk som ett vinterny!»
»Och den unge mannen?»
»Den unge mannen med!»
»Lyckliga människa! Om jag hade en dylik
kurre hemma, för att inte tala om en sådan hustru,
vet jag sannerligen inte hvad jag kunde falla på
för galenskaper i min glädje!»
»Ni kan inte heller föreställa er, huru den där
bytingen fångat mitt hjärta. Han bemäktigar sig
det för hvarje dag allt mer. . . Jag skulle
sannerligen aldrig kunnat tro det; jag måste nämligen
säga, att jag helst önskade en flicka.»
»En flicka kommer nog i sin ordning. Allt
har sin tid . . . Men låt oss gå, eftersom ni har
brådtom.»
Polaniecki tog på sig sin päls. Dagen var kall,
men strålande vacker. Öfverallt omkring dem
hördes bjällrornas klang, och slädarna ilade förbi
och om hvarandra. De förbigående hade
rockkragarna uppslagna och nedisadt skägg, medan
andedräkten stod som en rök ur deras mun.
»En härlig dag,» sade Polaniecki. »Jag är för
Maries skull glad, att det är så vackert!»
»Glädjen råder i er själ, och därför tycker ni,
att allt är vackert,» återtog målaren, i det han stack
sin arm under Polanieckis.
Därpå släppte han den plötsligt, ställde sig
midt framför honom och sade nästan utmanande:
»Vet ni bara, att ni gift er med stadens
vackraste kvinna? Det säger jag er!»
Därmed slog han sig omväxlande med båda
händerna för sitt bröst, liksom ville ban riktigt
inskärpa, att det var han, Swirski, som talade på
detta sätt.
»Ja, visst!» svarade Polaniecki leende, »och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
