Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 352 –
hustrus händer. Detta var hans ständiga
sysselsättning. Man skulle inte kunnat tänka sig honom
annorlunda.»
Därpå tillade han efter en stund:
»Må fan ta den där fru Annette. Fröken
Helena har väl sagt er, att man inte bör förtvifla
om en själ . . . Det är detsamma, men måtte i alla
fall fan ta den där själen!»
Polaniecki återtog:
»Det fanns måhända ingen mera tillbedd kvinna
i världen.»
»Nå!» återtog målaren harmset... »För att
taga kvinnorna i allmänhet ...»
Han fullbordade icke meningen; i det han lade
sitt handskbeklädda finger på sina läppar, sade han:
»Se så! Åter den gamla vanan. Jag hade
ändå svurit på att inte mera döma kvinnorna i
klump!»
Men Polaniecki fäste ingen uppmärksamhet
vid målarens bedyranden, utan återtog:
»Han tillbad henne . . . och man kan
sannerligen inte fatta, hur han hädanefter skall kunna
lefva henne förutan.»
»Han är så illa tvungen!» sade Swirski.
Det var sant. Osnoswski var tvungen att lefva
utan sin Annette, men han kunde icke finna sig i
sitt öde. På Pritylow, i Warschau, där vid hvarje
steg allt påminde om henne, blef lifvet outhärdligt
för honom. En månad efteråt lämnade han landet.
Opasslig vid sin afresa, förkylde han sig på vägen
och måste lägga sig till sängs i Wien. Förkylningen
urartade till en häftig feber. Den sjuke
förlorade sansen. Ensam i ett vanligt hotellrum,
beroende af främmande läkares välvilja, ett rof för
febern, som brände hans hjärna och förvirrade
hans tankar, tyckte han sig vid sin hufvudgärd se
ett ett ansikte — det käraste ansikte i världen,
alltjämt lika innerligt älskadt. Han såg det äfven
sedan han återfått sansen . . . men han var så svag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
