- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
354

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 354 –

osannolik, att den blef föremål för hela stadens
betraktelser. Målaren Swirski, sades det, hade friat
till fröken Castelli och fått hennes ja. Deras
bröllop skulle firas i Rom strax efter påsk. Marie
kände sig så upprörd häröfver, att hon förmådde
Stas att direkt skrifva till målaren. Svaret kom
tio dagar därefter. En morgon inträdde Polaniecki
i sin hustrus rum med ett bref i handen. »Det
är från Rom!» sade han, och den eljest så
allvarliga fru Polaniecka skyndade mot honom, röd ända
ut i sina fina örsnibbar af nyfikenhet. Med
tinning vid tinniug läste de följande:

»Om det är sant? Nej, min bäste vän, det
är icke sant! Men för att ni väl skall förstå,
hvarför det icke kunnat och aldrig skall kunna vara
sant, måste jag tala med er om Zawilowski. Han
kom hit för knappt tre dagar sedan —jag hade bedt
honom förlänga sin vistelse i Firenze och därpå
besöka Siena, Parma och framför allt Ravenna.
Nu skickar jag honom till Grekland, och i morgon
afreser han till Brindisi. På senaste tiden har han
icke lämnat mig från morgon till kväll. Jag såg
nog, att något plågade honom. I går förde jag
för den skull också samtalet på den brännande
marken och frågade honom, om han icke förde
med sig ett halft dussin sonetter. Men kan ni
tänka er hvad som hände? Först svarade han
mycket blek, att han ännu icke skrifvit något . ..
men det skulle nog komma, hvarpå han plötsligt
kastar sin hatt på golfvet och börjar snyfta, o!
snyfta som ett litet barn. Jag har aldrig varit
vittne till en sådan smärta. Han vred sig
formligen mellan mina händer, i det han upprepade,
att ingenting mera funnes hos honom, att han
aldrig mera skulle skrifva en vers, att han hundra
gånger hellre sett att fröken Helena låtit honom
dö . . . Detta är hvad som försiggår inom honom,
detta är hvad han lider, medan folk pratar, att
han upphört att skrifva, därför att han blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free