Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet, är den däremot, trots äfven ett stort antal
expeditioner, fortfarande bristfällig. Vi skola nu taga i
betraktande några sidor af de vetenskapliga arbetena
där uppe samt skärskåda deras betydelse.
Vi vända oss därvid i första rummet till
gradmätningen på Spetsbergen, som de senaste åren varit så
mycket på tal och till hvars utförande svenska staten
beviljat ansenliga bidrag. Afsikten med densamma är
att erhålla ett viktigt bidrag till kännedomen om jordens
storlek och form. Hade jorden varit fullständigt
klotrund, så kunde man genom att uppmäta hvilken som
helst del af en meridianbåge eller af ekvatorn erhålla
det önskade resultatet. Hvarje meridianbåge omfattar
ju 360 latitudgrader, och om t. ex. en latitudgrad
uppmättes, lika mycket hvar, så blefve jordens hela
omfång 360 gånger så stort som det erhållna resultatet;
mättes tre latitudgrader, måste resultatet multipliceras
med 120 o. s. v. Sedan emellertid Newton påvisat, att
jorden icke är klotrund utan i stort sedt en
rotationsellipsoid, d. v. s. afplattad mot polerna, måste det möta
betydligt större svårigheter att bestämma jordens form.
Helst borde en gradmätning företagas från ekvatorn
ända till polen, men då fördelningen af land och haf
lägger hinder i vägen för detta, måste man i stället
nöja sig med så stora delar af bågen, som kunna
erhållas. Om en afplattning är för handen, måste
meridianbågen visa en mindre krökning närmare polen än
vid ekvatorn. För att utröna, om så verkligen vore
fallet, anordnades af franska vetenskapsakademien redan
1735—43 en gradmätning vid ekvatorn i Peru och 1736
—37 en annan i Torneådalen, vid 66° latitud. Dessa
mätningar bekräftade den antagna tillplattningen,
längden af en breddgrad i Lappland befanns större än vid
ekvatorn, d. v. s. krökningen var på förstnämnda ställe
minst. Det är tydligt, att ju närmare polen en dylik
gradmätning kan utföras, dess bättre, och redan 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
