- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
20

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de nordliga inloppen till Vestfinmarkens skärgård. Allt
mer friskade vinden, det efterlängtade hafvet låg framför
oss, majestätiskt med sina vördnadsbjudande hvitryggade
böljor, fartygen började rulla och lägga sidan till, och
med ett »gud være dere naadig» tog vår lots farväl. Kl.
8 samma morgon hade vi Loppen och Arnö akterut,
och togo snart den sista pejlingen af Europas fastland.

I loggboken, förd på Aeolus, läses för vakten från
kl. 4 till 8, »svår rullning» och för de tvenne följande
»svår slingring»; hafvet bjöd oss sitt välkommen, och
man såg en och annan lemna däcket för att i kojens
ensliga lugn mottaga helsningen.

Den starka vinden förde oss emellertid raskt framåt.
Middagstiden den 10 voro vi på 70° 44’ N. L. och 20°
32’ O. L. På aftonen mötte oss de första hafhästarne
(Procellaria glacialis), en högnordisk fogel af måsarnes
familj, som från sina häckplatser på Ishafvets öar och
fastland ströfvar vidt omkring och förkunnar seglaren,
det denne uppnått det arktiska områdets gräns. Det
är ej lätt att härleda hans norska namn, Hafhäst, som
han äfven bär på Färöarne (Hêavhestur). Holländarne,
som tidigast besökte dessa trakter, kallade honom
Mallemuck, ett namn, som ännu ofta höres och enligt gamle
Martens’s tolkning betyder den »dumma myggan», och
torde syfta på hans gråa färg, enformigt svärmande
flygt och dumdristiga näsvishet.

Med beundran sågo vi denna i sanning hemska
härold från polarlandet med den stirrande lömska
blicken, den smygande tystnaden, den jemna, sväfvande
flygten, sällan afbruten af några hastiga vingslag. Länge
plägar han med orörligt spända vingar sväfva öfver
fartygets kölvatten och sänker då än den ena, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free