- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
36

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och i denna står en med isen förtrogen man af
besättningen; han är utkiken, fartygets öga, som spejar vidt
omkring, för att finna en led, der man kan komma
fram; hans vink följa skepparen och rorgängaren, på hans
ord lyssna alla, och alle man äro på däck, för att staka
fram fartyget, om det behöfves, och freda dess sidor
från de svåraste isblocken, allt under rop och larm, då
och då afbrutet af utkikens »luff» (lova) och »fall», som
varnande ljuder från höjden. Vinden kan vara frisk,
men hafvet är stilla, dess rörelser äro dämpade af de
flytande massorna, och endast en storm förmår
framkalla någon dyning; eljest vore faran vida större.
Fartyget vänder än på ena, än på andra bogen, än finner
det för en stund en mera öppen väg; men hur det är,
får det mottaga mången stöt och behöfver väl sin
förstärkta stäf och bog, sin inre förtimring, och
skepparens hela vaksamhet att rodret ej må skadas. För de
fleste af oss var det något nytt, när fartyget första
gången med god fart törnade mot ett isblock och det
brakade i dess fogningar; men någon yttrade, då: »detta
skall hädanefter blifva vår musik», och snart voro vi
vana dervid. Ett mindre fartyg har här fördelen framför
ett större; det är jemförelsevis starkare och finner
lättare sin väg.

Isen sjelf saknade ej för våra ovana ögon ett
egendomligt nyhetens behag. Väl torde en och annan
resebeskrifvare med öfverdrift hafva tecknat intrycket af
isens vexlande former, men skådespelet är dock alltid
fängslande. Från salningen tror man sig se en vidsträckt
skärgård af simmande öar af mångfaldiga skepnader
och färgskiftningar. Än är det ett väldigt block,
uppburet af tvenne otympliga pelare, ej olikt ett forntida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free