- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
111

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Här är is och grafvar, här är sol och löje,
Mensklighetens saga för vårt öga står.
Köld och värme vexla, liksom tår och nöje,
Hvar ett menskohjerta än på jorden slår.
Hela mensklighetens skål vi drickom då!
Här på gränsen vi af hennes välde stå!


Vi njöto af förfriskningarne, undfägnades längre
fram på aftonen med renstek och andra högnordiska
läckerheter, manskapen fingo extra förplägning, och först
efter midnatt gick hvar och en till sitt. Det var en
skandinavisk fest från början till slut, oförgätlig för en
hvar, som tog del deri. De fyra nordiska folken,
Svenskar, Norrmän, Danskar och Finnar, voro här
representerade, och äfven Lappen saknades ej; hans kända drag
röjdes hos Jaen Mayens harpunerare. Bålet,
midsommarstången, Aeoli kors och den brokiga och oroliga
samlingen, belyst af den flammande stockelden, kullen med
grafvarne, den oöfverskådliga packisen, öfver hvilken
midnattssolen på det molnfria fästet rätt i norr strålade
mildt och hoppfullt — allt bildade en tafla, som genom
sina kontraster gjorde ett outplånligt intryck på oss alla.
Den sorglösaste lek och det mest tryckande allvar
kämpade om väldet; den förra vann, ty »sällan hafva väl
glasen klingat muntrare än vid grafvarne i Sorgebay».

Under det vi samlade oss på kullen, hade våra
flaggor för en svag sydost vändt sig mot norden; med
glädje hade vi mottagit denna helsning från söder, ty
den ingaf oss ett svagt hopp om en kraftig och länge
efterlängtad sunnanvind, som ensam kunde drifva isen
ur fjorden och öppna vårt fängelse. Föga varaktig blef
glädjen, ty ett par timmar efter midnatt gick vinden
åter öfver till nordlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free