- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
245

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Heenloopen Strat med Norra Issjön, bestego vi det höga berg,
som upptager vestra delen af den tredje bland de
landtungor, hvilka skjuta ut på norra delen af Nordostlandet,
och iakttogo, att fjorden som till stor del var fri från is,
slutade långt i landet med två armar. Det omkring
tusen fot höga berget stupar vid östra stranden lodrätt
i hafvet, och var nu, med undantag af ena sidan, ända
till toppen fritt från snö och is. Åt vester sänker det
sig i underlandet, en bädd af idel lösa stenar, som
höjer sig med en brant, åtta till tio fot hög strand af sand
och rullstenar, mellan hvilka en mängd drifved finnes
inbäddad, ett egendomligt förhållande, som visar huru
i en formation en för denna alldeles främmande
beståndsdel kan blifva inblandad. En likartad företeelse
möter stundom i Norge, der man träffat lerlager, som
jemte fossila skaldjur af högnordiska arter hysa
trästammar, hvilka antagligen icke haft sin moderjord i de
trakter, der de nu återfinnas.

Sedan vi pa bergets topp byggt en hög
stenvård, i hvilken några anteckningar nedlades, klättrade
vi ned igen och lade om eftermiddagen åter ut med
båten. Farleden var nu fullständigt isfri och om
aftonen landade vi vid den af Parry med Distant High
Land betecknade kuststräckan, som vi så länge
förgäfves sökt hinna, och som på vår karta bär namnet
Prins Oscars land. Isfoten, som i det längsta plägar
trotsa sommarens värme och såsom en hvit gördel
omsluta stränderna långt efter sedan snön försvunnit från
bergen, var nu ändtligen borta och hade, der stranden
bestod af sand och grus, lemnat egendomliga märken
efter sig. Öfverallt sågo vi i gruset koniska
fördjupningar om fyra till sex fot i genomskärning, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free