- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
346

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säga, att hela landet är täckt af is, ur hvilken endast
här och der enstaka fjellryggar frambryta.

Längs med en af dessa glacierer styrdes kosan mot
en af demera i ögonen fallande bergsuddarne, som vi
antogo utgöra norra gränsen för Hamburger Bay, men som
vi sedermera funno vara det bekanta Cap Mitra,
biskopsmössan — så benämnd för dess egendomligt tveklufna
spets —, som Scoresby bestigit en af de få gånger, han
var i land på Spetsbergen, och der han, då han uppkommit,
måste sätta sig grensle öfver bergskammen, för att kunna
bibehålla sin plats. Den obetydliga bugt, som bildas
af denna bergsudde i söder och af den stora glacierer!
i norr, blef det slutliga målet för exkursionen och de
omgifvande bergen föremål för en närmare undersökning.

Bergarten, som utgjordes af särdeles karakteristisk
gneis- och glimmerskiffer i olika former och
artförändringar, gaf till känna, att vi redan hunnit utom den
egentliga granitregionen, som kan anses upphöra straxt
söder om Magdalena Bay. Någon skarp gräns emellan
de två bildningarne kan dock ej gerna uppdragas, ty
redan på Amsterdam Eiland och Dansk-ön börjar
graniten antaga en mer eller mindre gneisartad byggnad.
Fjellbildningen visar emellertid en stor afvikelse från
det egentliga granitområdet, ty bergen blifva mindre
isolerade, och långsträckta fjellryggar i egentlig mening
börja allmännare förekomma, på samma gång
kettilformen mindre tydligt framträder. Fjellkammarne äro
påtagligen ej mera så vildt sönderrifna, och det
jemförelsevis vida mindre betydliga stenraset vid fjellsidorna gifver
tillkänna gneisens och de liknande bergarternas större
förmåga att motstå frostens och köldens inverkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free