- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
469

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptagande af djur från de största djup vi kunde hoppas
att träffa.

Vi hafva redan i andra kapitlet omtalat de
djuplodningar, som den 17 och 18 Maj utfördes på djup af 6,000
till 8,000 fots djup, och som visade att våra apparater
voro fullkomligt dugliga, och tillförlitligt angåfvo djupet.
Vi längtade nu att ånyo pröfva dem. Den 16 September
på 77° 46’ n. b., 10° 32’ o. l., var vädret temligen
gynnande och Chydenius gick med båt från Aeolus på
djuplodning. Det var Brookes apparat som först användes.
Vid lodning med såväl den ena som den andra redskapen
hölls alltid båten med bakstammen mot vinden,
hvarigenom man, då apparaten sänktes från aktern, vid en
kommande väg, som höjde båten, lättare kunde lämpa
sig efter dess verkan, genom att låta linan löpa något
hastigare, så att hon ej kom i fara att afslitas.
Derigenom vanns äfven att man genom att stryka med
årorna, lättare höll båten på ett ställe, så att linan städse
lopp ut vertikalt mot vattenytan, än genom rodd, då
detta ej så noga kunde afpassas. Två man sutto vid
årorna, stundom tre, en man såg till att linan lopp klar
från rullarne, medan Chydenius med en man skötte sjelfva
nedsänkningen. De första hundrade famnarne måste gå
ut helt sakta, emedan i annat fall, om linan fått komma
hastigt efter apparaten, någon af hakarne kunnat släppa
sitt tag, hvilket deremot var mindre att frukta när hon
kom djupare och friktionen af hennes yta mot vattnet
redan var i stånd att hålla hakarne slutna och tågen
spända. Genom föregående försök både i Tromsö och
Spetsbergen hade vi lärt detta, och tillika vunnit vana
att iakttaga ögonblicket när apparaten nådde bottnen.
Dess tyngd kändes då alltid förminskad, ja roddarne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free