- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
31

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bservationer. — Kjellman draggade till en början omkring kusten, men
utan resultat. Bottnen bildades öfverst af ett djupt dylager, betäckt af
en mängd i upplösning stadda fragment af Laminarior och Alarior.
Ej en lefvande högre alg medföljde skrapan. Djurlifvet
representerades af några få Krustaceer. Draggningen öfvergafs såsom lönlös, och
en kort exkursion på land företogs. På stranden lågo uppkastade en
stor mängd alger, de flesta tillhörande de båda nyssnämnda slägtena.
För öfrigt rådde en nästan fullständig brist på sådana växter. Ej ett
enda individ af de s. k. tångarterna, hvilka i så stor mängd öfverst i
vattenbrynet bekläda skären vid Skandinaviens vestra kust, kunde här
uppspanas. På de skifferhällar, som vid uddens sydvestra sida bildade
strandbrädden, växte några små tofsar af en brun och en grön alg,
den förra tillhörande slägtet Pilayella, den senare slägtet Enteromorpha,
båda ytterst vanliga i vår svenska skärgård, och dessa utgjorde hela
den littorala algvegetation, som här kunde upptäckas. —Äfven på
högre, fanerogama växter var ringa tillgång på den del af udden, som
tiden tillät att undersöka. Från stranden vidtog ett temligen
vidsträckt, till större delen vattensjukt lågland, bevuxet med yppig mossa,
bland hvilken här och der framstucko några knappast tumshöga
exemplar af Saxifraga rivularis och Ranunculus sulphureus. På de torrare
ställena märktes åtskilliga af Spetsbergens mera triviala växter såsom
Papaver nudicaule, Cerastium alpinum, Saxifraga cæspitosa och den nu
nästan utblommade Saxifraga oppositifolia jämte några få andra.
Några i öster liggande kullar, hvilka syntes utgöra tillhåll för ett ej
obetydligt antal foglar, skulle antagligen hafva lemnat goda skördar af
högre växter. Ty värr förunnades det ej botanisten att besöka dem.—
Envall och Parent hade begifvit sig på jagt och äfven de haft otur.
Inga spår, ja, icke ens märken, som den mest svindlande inbillning
skulle hafva kunnat taga för spår af björnar, syntes. Några få rottges
utgjorde deras jagtbyte. — De af manskapet, som deltagit i utflygten,
hade efter ett ytterst häftigt skjutande lyckats nedlägga några måsar
och hafhästar, på hvilkas konservering den medföljande konservatorn
dagen derpå skulle använda sin skicklighet. — Allmänna omdömet om
denna färd blef i följd häraf, att den lofvat mycket, hållit litet.
Genom den hade vi dock konstaterat, att farvattnet omkring Sydkap
är ytterst orent och ingalunda rådligt att befara med mera
djupgående farkoster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free