Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större öppning att upptäcka i dessa riktningar. För att få en
öfverblick af isens läge beslöts, att vi skulle qvardröja der vi för tillfället
befunno oss, till dess dimman skingrade sig, hvarför båda fartygen
med isankare — grofva jernkrokar — förtöjdes vid ett större isfält. En
del af besättningarne klättrade ned på isen, andra qvarstannade om
bord och sysselsatte sig med jagt på ismåsar, hvilka i stor mängd
lockades inom skotthåll af utkastade sälspäcksstycken. Åtskilliga af dessa
vackra foglar skötos, och äfven en och annan borgmästare — också
gråmås kallad — fick med lifvet umgälla sin glupskhet och ovarsamhet.
Den brist på rädsla för menniskor, som i allmänhet utmärker
flertalet af Spetsbergens foglar, hade vi ingenstädes sett så tydligt
ådagalagd som här. Ismåsarne kommo alldeles intill oss och läto icke på
minsta sätt störa sig af de talrika, starka skott, som lossades och som
anstälde stort nederlag ibland dem. — På isfältet roar man sig med
hvarjehanda förlustelser och sysslar med undersökningar och arbeten
af åtskilliga slag. Att kasta snöboll vid 80:de nordliga breddgraden
befans särdeles nöjsamt, och ett glas svensk punsch hade enligt allas
mening sällan smakat bättre än just nu och här. Wijkander har stält
upp sina fysikaliska instrument och söker observera, men hans
försök misslyckas i följd af isstyckets sakta vaggande rörelse. Kjellman
anstränger sig för att upptaga den mörka bottensats, som finnes i
vattenfylda cylindriska håligheter på isfältets yta, i tanke att bland denna
träffa några lägre alger. Nordenskiöld, som funnit att så väl på ytan
som i det inre af det snötäcke, hvilket höljde isen, funnos strödda
talrika svarta, först vid noggrann uppmärksamhet synbara små korn,
samlar en större mängd snö i ett från Polhem hämtadt, nytvättadt lakan
för att, sedan denna nedsmälts och det härvid bildade vattnet afrunnit,
erhålla en större samlad qvantitet af nämnda mörka stoftpartiklar. —
För detta fynd äfvensom flera dylika förut och sedermera gjorda har
Nordenskiöld efter hemkomsten redogjort i en liten uppsats[1], med
titel: "Om kosmiskt stoft, som med nederbörden faller till jordytan", hvars
hufvudsakliga innehåll vi anse oss här böra i korthet angifva. Ett
häftigt snöfall, som de första dagarne af December månad 1871 inträffade
i trakten af Stockholm, bragte uppsatsens författare på den tanken att
pröfva, om ej den skenbart rena snön skulle innehålla några fasta
partiklar. För att komma till insigt härom insamlade författaren under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
