Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att i Hinlopen Strait och Wijdebay funnos innestängda till sammans
6 fångstfartyg, nämligen 3 ångbåtar och 3 segelskutor.
Den del af Fairhaven, der Polhem och Gladan lågo till ankars,
visade sig i flera afseenden för fartygen ofördelaktig. Ankarsättningen
var mindre god, hög sjö satte ofta in ifrån hafvet, strömmen gick
häftig, och is inkommande ifrån norra bassinen blef här ej sällan
besvärlig. Gladan råkade i följd häraf mången gång i drift och hotade att
lägga om bord med Polhem. Palander blef derför betänkt på att åt
sitt fartyg uppsöka en annan, mera tjenlig ankarplats. En förträfflig
sådan erbjöd den lilla bugt på fastlandet, i hvars botten den största
af de båda här förekommande glaciererna hade sitt utflöde. Här skulle
fartyget vara skyddadt för all sjögång och alla utifrån hafvet
kommande vindar, och isen kunde man antaga skulle i följd af den starka
strömsättningen i sundet passera förbi den lilla viken. Endast med
den is, som glacieren aflemnade, skulle fartyget möjligen komma i
beröring, men den var till mängd och storlek allt för obetydlig för
att kunna vara till någon skada. Bottnen utgjordes af grusblandacl
lera och erbjöd sålunda en förträfflig ankargrund. Djupet så väl i
bugten som i sundet var tillräckligt äfven för fartyg, som voro
betydligt mera djupgående än Polhem. Polhem ombytte ankarplats och låg
i denna lilla bugten, som motsvarade alla förväntningar, fullkomligt
stilla och skyddadt, under det Gladan, som ännu en tid qvarblef på sin
gamla plats, ofta sågs häftigt rida för sjön och kämpa mot isen.
En afton hördes till briggen från den närliggande Norskön höga
rop, hvilka höjdes af den på stranden stående lappen Mickel. Då man
lyssnade efter, kunde orden: "kom till mig", urskiljas. En båt gick i
land, och Mickel meddelar dess förare, att en af våra renar nyss förut
träffats död vid foten af berget. Sannolikt hade renen under klättring
i det stenrammel, som, såsom vi förut nämnt, betäckte bergsidorna på
inre Norskön, förlorat fotfäste, ramlat nedför branten och i fallet
dragit med sig och träffats af några löst liggande stenblock. Endast
medelst ett sådant antagande kunde det förfärligt sönderkrossade tillstånd,
hvari den döda renens kropp befann sig, på ett tillfredsställande sätt
förklaras. Dagen derpå omkom ännu en ren, förmodligen på samma
sätt som den förra.
Onkel Adam hade ännu icke den 26:te Aug. afhörts, ehuru nu så
lång tid förflutit, sedan det lemnade Fairhaven, att det, om inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
