Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arter af dessa båda slägten, som bilda den ojämförligt största delen af den
spetsbergska hafsalgvegetationen, kommer också denna i sin helhet att
erhålla en karakter af utomordentlig storhet och yppighet, som skarpt
skiljer den från vegetationen i sydligare haf. Laminarior med
tumstjocka stammar och uppnående en längd af 10—15 fot och derutöfver
samt med en bladskifva, hvars bredd under stundom uppgår till mer
än 1 fot, och Alarior af ännu betydligare storlek höra i Spetsbergens
algrika trakter till hvardagliga företeelser. Men äfven hos många af
de arter, hvilka i jämförelse med de nämnda kunna anses tillhöra de
mindre storväxta formerna, t. ex. Desmarestia aculeata, Chætopteris
plumosa, Halosaccion ramentaceum, Antithamnion m. fl., visar sig en
anmärkningsvärd frodighet, och dessa bidraga i sin mån att förhöja
den prägel af storhet, som Laminarieerna redan i och för sig gifva
den spetsbergska hafsalgvegetationen.
I all sin präktiga storhet är denna vegetation mycket enformig.
Efter 1868 års svenska expedition voro, oberäknadt Bacillarieer eller
Diatomaceer, enligt den artbegränsning, J. G. Agardh ansett vara den
riktiga, från Spetsbergen kända 51 arter hafsalger. Under sista
expeditionen ökades detta antal med omkring 25 arter, så att
Spetsbergens kända hafsalgflora för tillfället skulle omfatta omkring 75
arter, ett antal, som torde i och för sig få anses såsom rätt betydligt
för ett land, beläget så högt mot norden som Spetsbergen. Men en
stor del af dessa arter förekomma allt för sparsamt för att kunna i
någon väsentligare grad bidraga till vegetationens allmänna utseende.
De få exemplar af dessa, man på ett och annat ställe anträffar,
försvinna — i synnerhet som de i allmänhet äro af ringa storlek —
helt och hållet i eller undanskymmas af den öfvervägande mängden
af ett fåtal alger, hvilka också derför gifva åt vegetationen sin
prägel — en prägel af enformig storhet. Dessa få äro Laminarieerna,
några Fucusarter, de nyss förut omnämnda Desmarestia aculeata,
Chætopteris plumosa, Halosaccion ramentaceum, Polysiphonia arctica och
Lithothamnion fasciculatum, hvilken sällan saknas på djupare vatten och
under stundom på en yta af flera engelska qvadratmil (t. ex. i
mynningen af Mosselbay) bildar ett nästan sammanhängande lager, rikt
bevuxet med yppiga buskar af den allmänna Ptilota serrata. De nu
nämnda äro, såsom vi hålla före, Spetsbergens egentliga
karaktersalger, d. v. s. de, som hafva den vidsträcktaste utbredningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
