Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
portörer, skrapor, tåg och baljor, vår matsäckskorg och — våra egna
hedervärda personer blifvit instufvade. Vi afresa. Strömmen är med
oss, och farten är derför förträfflig. Efter omkring en timmes
förlopp äro vi i mynningen af bayn och hafva här för oss en tafla, som
i sanning förtjenar namnet ett spetsbergslandskap. Den djupt ingående
vikens sidor omgifvas af höga, mörka berg, uppskjutande i branta,
hvassa spetsar och skarpa, vildt sönderslitna kammar. Dess botten
intages af en väldig glacier, hvilken prydes af ovanligt stora sido- och
midtelmoräner. Från denna förskrifver sig kanonaden, som höres, och
de större och mindre isblock, som simma i det mörkblå vattnet och
mellan hvilka båten, rodd af kraftiga armar, framilar. Då vi komma
i deras närhet, är det som befunno vi oss invid ett elektriskt batteri,
som just håller på att urladda sig. Det sprakar och sprakar, och man
väntar nästan hvarje ögonblick att få se några elektriska gnistor
framspringa. — Vid bergens fot ser det så grönskande ut. Dock vi känna
af gammalt, att denna grönska är bedräglig. Komna dit, skola vi helt
säkert finna ett haf af fuktig mossa och ingenting annat. — Viken är,
i synnerhet dess vestra och inre del, fyld med små öar. Vid en af
dessa landa vi och flytta i land oss sjelfva och våra tillhörigheter.
Manskapet begifver sig med båten ut på draggning. Inom kort råder
på den lilla ön full verksamhet. De magnetiska instrumenten stå så
prydligt och noggrant uppstälda, och bredvid dem rör sig vissa
stunder fysikern, oupphörligt svängande en knif — för att hejda
magneternas fart — och med skrupulös noggrannhet afläsande hela, halfva och
jag vet ej hur obetydliga skaldelar. För ombytes skull tar han andra
stunder sextanten fatt, kikar på solen och afläser — allt jämt skaldelar,
Ett i längden tråkigt göra tycka vi och förflytta oss till fotografen,
som slagit upp sitt nattsvarta tält på litet afstånd härifrån. I hans
kamera afmålar sig den ena vyen efter den andra, olika sins emellan och,
som man tycker, öfverträffande hvarandra i storartad vildhet och
imponerande storhet. Somliga af dessa utväljas och få inrista sig på den
i silfverbadet neddoppade glasskifvan, fixeras i det mörka tältet och
bevaras. — Och botanisten, honom se vi än knäböjande med knif och
fingrar uppgräfva växter ur den stelfrusna jorden, än vadande i
vattnet mönstra bottnen och de hafomsköljda klipporna. Af den
belåtenhet, som hans ansigte röjer, kan man sluta, att den skörd, han
inhöstar, är rik. Den lilla ön var, såsom oförtydbara tecken visade, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
