Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse för vårt företag samt uttryckte sitt gillande af våra planer och
vår utrustning. Innan han lemnade oss, lät han förstå, att han skulle
vara bland dem, som först nästa sommar skulle uppsöka oss och
underrätta sig om vårt öde. Efter att hafva mottagit de hjertligaste
välgångsönskningar skildes vi från denne man, hvilken framdeles skulle
göra sig så förtjent om expeditionen och för alltid med tacksamhetens
och tillgifvenhetens band fästa vid sig deltagarne i den samma. Redan
samma dag (den 30:de Aug.) lemnade Samson Fairhaven för att
begifva sig åt NV till iskanten, der jagt på säl och isbjörn skulle
anställas af dess besättning.
Nu syntes det vara tid äfven för oss att bryta upp. Ofta hade
någon eller några af oss under de senaste dagarne med mycken
ansträngning klättrat upp till spetsen af inre Norskön för att tillse, om
ej farleden mot öster skulle vara öppen, men alltid återvändt med den
underrättelsen, att isens läge ej undergått någon förändring. Den
farhågan hade dag för dag — och derpå kan man ju ej undra — hos de
flesta af expeditionens medlemmar mer och mer fått insteg, att för
denna sommar, liksom det enligt föreliggande uppgifter händt förr,
vägen mot Öster skulle förblifva spärrad och Sjuöarna omöjliga att
uppnå. Nu tycktes dock för oss befrielsens timme slagen. Der ett
segelfartyg kunnat, låt vara med svårighet, tränga sig fram, der skulle
icke ett ångfartyg möta oöfvervinneliga hinder. Visserligen tilläto oss
ej de erhållna underrättelserna om isens läge och svåra beskaffenhet
att hoppas, att vi genast och utan uppehåll skulle kunna uppnå vår
egentliga bestämmelseort, men vi kunde dock med stor säkerhet
påräkna att komma till någon mera östligt än Fairhaven belägen plats,
derifrån afståndet till Sjuöarna vore kortare och der bättre tillfälle att
få kännedom om och kunna begagna en möjligen inträdande förändring
i isens läge erbjöd sig, än der vi för tillfället befunno oss. — Onkel
Adam hade ännu ej afhörts, oaktadt nu snart 14 dagar förflutit, sedan
det lemnade oss. Dess långa dröjsmål var svårt att förklara. Att
invänta detta fartyg syntes emellertid ej nödvändigt. — Alla anstalter
för afresa från Fairhaven träffades skyndsamt. En del af det gods,
som låg upplagdt på stranden af inre Norskön, fördes om bord på
Gladan och Polhem. Det öfriga, jämte renarne, som nu af flera skäl
ansågos böra qvarlemnas, de fyra lapparne och lapphundarne skulle
medtagas af Onkel Adam, då det ankom. För att gifva detta fartygs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
