- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
84

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortfarande hållande oss efter kusten. Verlegenhook, i öster begränsande
mynningen af Wijdebay, närma vi oss hastigt. Vinden har tilltagit i
styrka, båda fartygen hafva hissat segel, och Gladan hejdar ej längre i
någon betydligare grad Polhems fart. Äfven Verlegenhook ligger
derför inom kort vester om oss, och vi äro i tillfälle att kasta en blick
nedåt det kalla, isiga, glacieruppfylda, stormiga Hinlopen Strait, ett
bredt sund mellan de båda största öarna i den spetsbergska ögruppen,
Vest-Spetsbergen och Nordostlandet. Dess omgifningar äro helt visst
de ogästvänligaste, vildaste och ödsligaste trakter, Spetsbergen har att
uppvisa. I detta sund simmade en mängd stolta, genom vågornas
inverkan besynnerligt formade isblock, hvilkas storlek kunde göra dem
berättigade att kallas isberg. — Kursen sattes nu nordligt. Isen syntes
här ligga långt mot norr, och för en stund hoppades vi att till och med
kunna komma förbi Nordkap, Nordostlandets nordligaste udde, och
uppå någon af de sydligaste bland Sjuöarna. Denna förhoppning blef
dock af kort varaktighet. Komna på höjden af Low Island, d. v. s.
på 80° 5’ nordlig bredd, befunno vi oss helt nära iskanten och blefvo
genom isens beskaffenhet strax öfvertygade om nödvändigheten att
uppgifva alla förhoppningar att för tillfället söka uppnå Sjuöarna. Ja,
då isen här af alla tecken att döma bildade ett fast sammanhängande,
under åtminstone detta år ej brutet istäcke af betydlig tjocklek,
hvilket, innan det bröts och skingrades, skulle motstå mången storm, och
då derjämte årstiden redan var så långt framliden, att ett längre
dröjsmål med husets uppbyggande och vidtagandet af andra anordningar
för att möta den snart kommande vintern ej var möjligt — måste
planen att uppnå Sjuöarna öfvergifvas och en sydligare belägen plats
uppsökas till vinterqvarter. Vi vände mot söder och sökte inkomma
i Murchisonsbay på Nordostlandet, men omöjligt. Bayn var till
mynningen fyld med ovanligt svår och hög is. Derpå gingo vi mot öster,
och gjorde en tur in i Treurenbergbay eller Sorgebay, inskjutande vester
om Hinlopens norra mynning. Äfven denna vik var i sitt inre isfyld.
Denna omständighet i förening med ställets nära granskap till det kalla
och stormiga Hinlopen Strait, att ej tala om det oangenäma minne
expeditionens chef egde af denna nejd efter sin 3 veckors långa
innestängning här år 1861 och vikens ödesdigra, dystra namn, gjorde valet
af en annan plats till öfvervintringsort nödvändigt och önskvärdt. —
Valet föll på den ej långt härifrån belägna bugten Mosselbay, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free