Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lida brist, att, om vi hjelpte dem, framgången af vårt förehafvande
skulle omintetgöras o. d,, skulle den mest hårdhjertade under sådana
förhållanden icke hafva kunnat. Hjelp måste lemnas, så långt möjligt
var, och alla ansträngningar uppbjudas för att rädda de många på spel
satta menniskolifven.
Det var dock alldeles påtagligt, att hoppet om en lycklig utgång
måste blifva helt ringa, om man med de lifsmedel, som funnos och
som voro otillräckliga att nödtorftigt lifnära 67 personer, skulle söka
föda ej mindre än 125 man, till dess hjelp hemifrån hann anlända eller
andra utvägar hunno beredas. Genom kapten Clases berättelse var det
bekant, att vid Kap Thordsen i Isfjorden en del proviant fans
upplagd. Derom upplystes fångstmännen och det hemstäldes till dem,
huruvida de icke ansågo det rådligast, att en del af dem och deras
kamrater begåfvo sig dit. De förklarade sig beredvilliga att söka förmå
en del af de sina att söka framtränga antingen öfver land eller längs
kusten till det anvisade stället. Men äfven under förutsättning att
omkring en tredjedel af fångstmännen företogo denna färd och nådde
sin bestämmelseort, voro icke desto mindre förråden af lifsmedel vid
Mosselbay för små för att räcka till åt de öfriga norrmännen och oss
sjelfva. Af jagten hade vi ej mycket att hoppas, då allt sedan vår
ankomst hit större villebråd så godt som helt och hållet saknats.
Någon nödföda måste påtänkas och användas. Till sådan ansåg man
den renmossa, som vi medfört från Sverige och Norge, tjenlig. Vi
invaggade oss ingalunda i någon säker förtröstan att, om en del af
fångstmännen begåfve sig till Isfjorden och vi med bröd, beredt af
renmossa och något mjöl, sökte fylla bristen i den otillräckliga
ransonen, öfvervintringen skulle få en lycklig utgång. Tvärt om dolde vi
hvarken för oss sjelfva eller för fångstmännen, att framtidsutsigterna
voro mycket mörka och utgången oberäknelig. Men billighetens och
mensklighetens fordringar voro uppfylda. Oss alla återstod endast att
möta vårt öde som män med förtröstan till en högre makts
ledning och våra egna kraftiga ansträngningar att söka besegra
svårigheterna.
Den 1:sta Oktober lemnade fångstmännen oss, medförande till sina
kaptener en af Nordenskiöld, v. Krusenstjerna och Palander i samråd
uppsatt skrifvelse. Af denna fingo de utskickade del, förr än de
afgingo. Då den för dem upplästes, spred sig ett skimmer af hopp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
