Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vår färd var till en början hastig och föga ansträngande. Vi
vandrade i VNV riktning öfver den is, som betäckte Mosselbay. Då vi
kommit till Mosselbays mynning, träffade vi is, som var mycket ojämn
och hopskjuten, och det blef nu endast med största svårighet, som vi
förmådde framsläpa vår tunga last. Isvallar af flera famnars höjd
möttes, uppför och utför hvilka båten måste dragas, och på sina
ställen var isen till den grad svår, att jag, som skiljt mig från de öfriga
och gått förut för att uppleta och utvisa ställen, der någon möjlighet
fans att komma fram, endast med största möda förmådde kräla
uppför och emellan ismurarne och isblocken. — Sedt på litet afstånd
tog sig det lilla tåget egendomligt ut. Den på sin kälke stående,
prydliga och smånätta båten Louise, hvars röda sidor bjärt afstucko mot
ismassans glänsande hvithet, de i dubbelt led framgående blåklädda
sjömännen, de omgifvande isblocken, som egde de mest skiftande och
bizarra former, bildade en tafla, som, innesluten i en ram af
högnordiskt lugn och tyst, djupt allvar, ingalunda saknade anslående behag
och effekt.
"Vår lifligaste uppmärksamhet fästes vid den lilla båten, och det
bör ej synas underligt, att den var oss kär och att alla krafter
uppbjödos för att under den farliga färden skydda den för stötar och
skador, då man besinnar, att, om isen brast under oss, räddningen af
proviant, tält och öfrig utrustning till god del berodde på den och
att, om öppet vatten skulle uppstå bakom oss, den skulle blifva vårt
enda fortkomstmedel.
"Omkring kl. 2 e. m. träffade vi ett stort, jämnt isfält och blefvo
mycket glada att åter få framgå på en mindre mödosam väg. Vår
belåtenhet blef dock ej långvarig, ty rätt som vi, tillfreds stälda,
sorglöst och med lätta steg vandrade framåt, brast helt oförmodadt isen
under oss. Lyckligtvis föll endast en man i vattnet, men detta var
nog för att nödga oss att afbryta vandringen för dagen. Karlens våta
kläder måste torkas. — Att torka kläder under en slädfart vid
20 graders köld går så till, att de våta plaggen upphängas i fria
luften och lemnas att stelfrysa. Väl stelfrusna anses de torra, påtagas
å nyo, och man befinner sig förträffligt i sin något stela kostym. —
Tältet uppslås, ett arbete, som just ej kräfver särdeles lång tid, på den
af tältet omslutna isytan utbredas renhudar och på dessa kasta vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
