Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vara gynsam för islossningen och öppna vattnet kom allt
närmare under kusten, började så småningom våra farhågor försvinna och
de flesta bland oss blifva öfvertygade, att fångstfartygen sluppit loss
och voro på återresa till Norge, om ock en eller annan pessimistiskt
anlagd expeditionsmedlem ännu hängde fast vid den föreställningen och
fruktan, att vår stora skara nog fortfarande kunde få en ovälkommen
tillökning.
Det började nu ifrågasättas, huruvida icke Gladan och Onkel Adam
skulle kunna sent omsider återvända till Sverige. Saken diskuterades
ifrigt. Ingen fans, som ej önskade, att så kunde ske, men deremot
var man ingalunda ense om, huruvida det var rådligt eller icke att
anträda den långa hemfärden, i den händelse isen i Mosselbay
skingrade sig och inga hinder funnos för de båda fartygen att lemna denna
plats. Mot resan talade på det kraftigaste svårigheten att navigera ett
fartyg under ett beständigt mörker, sådant som det, hvilket nu
omgaf Spetsbergens nordkust, och under ett så stormigt väder som det,
hvilket varit rådande under den förflutna delen af November månad
och kunde antagas komma att fortfara ännu länge, hvartill kom den
omständigheten, att man ingalunda kunde vara säker att icke mellan
Mosselbay och Norsköarna träffa ett eller annat isband, som kunde stänga
vägen framåt och må hända äfven tillbaka. — De, som ifrade för resans
företagande, om tillfälle yppade sig, åberopade fångstmännens
hemfärd. Då dessa med sina små fartyg och oöfvade sjömän, som de i
sjelfva verket äro, vågade ett försök, så borde också Gladan och Onkel
Adam hafva utsigt att lyckats, i synnerhet om de understöddes af
Polhem, till dess de nått det efter all sannolikhet isfria hafvet vester om
Spetsbergen. Häremot kunde dock invändas, att fångstmännen
antagligen kommit i öppet haf redan de första dagarne af November och
sålunda vid passerandet af Spetsbergen varit i tillfälle att draga fördel
af den sparsamma dager, som då ännu vid middagstiden förefans. Vi
voro nu i medlet af denna månad och att döma af den långsamhet,
med hvilken isen i Mosselbay bröts, skulle det ännu dröja flera dagar,
innan under gynsamma förhållanden de trenne fartygen blefvo fria
ur den ismassa, af hvilken de omgåfvos. Under tiden skulle natten
blifva allt fullkomligare, det hastigt tilltagande mörkret allt djupare.
På förhand var det omöjligt att bestämma, huruvida resan skulle kunna
vågas eller icke. Det måste lemnas att bero på de förhållanden, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
