Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi vande oss dervid, var något oroande. Det föreföll, som krafsade
något djur på väggen. Ännu hade vi ej uppgifvit fölhoppningen att
få se och skjuta en och annan isbjörn, ehuru denne Spetsbergens gamle
drott hittills envist hållit sig undan. Vi önskade nog mycket att få
ett besök af en sådan, men ej i magnetiska observatoriet. Sällan
aflägsnade vi oss ifrån huset något längre stycke, utan att vara
beväpnade, men i det magnetiska observatoriet fingo vi naturligtvis ej hafva
några vapen med oss. Då man nu ensam under nätterna uppehöll sig
här och hörde nämnda rassel, var det ej utan, att man hajade till och
i den föreställningen, att en björn var utanför, såg sig om efter något
tillhygge. Det enda, som i nödfall kunde tillgripas såsom
försvarsmedel, var en brinnande lampa, och en och annan af observatörerna
hade också föresatt sig, att i. fall en björn helt oväntadt skulle visa sitt
svartnosade hufvud i observatoriedörren, kasta en sådan i hans skalle
och härigenom förmå honom att lemna vägen fri till huset, der vapen
funnos och derjämte personer, som ingenting högre önskade än att få
skicka en remingtonkula genom en björns lurfviga pels. Vi blefvo
dock inom kort förtrogna med nämnda buller, och småningom också med
den nedslående tanken, att det skulle förunnas oss lika litet som
deltagarne i 1868 års expedition att se mera, än vi hittills sett af björnar,
d. v. s. mer eller mindre gamla spår. — En dag i November inlopp
från Onkel Adam den underrättelsen, att en björn natten förut slagit
sina lofvar omkring detta fartyg. Härigenom väcktes våra
förhoppningar åter till nytt lif, men allenast för en kort tid, ty ej heller af denna
björn fingo vi se mera än spåren. Det var först mycket längre fram,
som vi vid Polhem skulle få ett besök af denne mycket väntade gäst.
Inomhus hade vi det jämförelsevis rätt trefligt. Här plågades vi
aldrig af mörker. Lysmaterial fans i tillräcklig mängd. Ej mindre än
omkring 1500 skålp. fotogen hade, utom en ansenlig qvantitet ljus,
medtagits. Lamporna voro goda och sköttes omsorgsfullt. Rummen höllo
sig varma. I allmänhet eldades det tvenne gånger om, dygnet, morgon
och afton, i hvarje rum, — då vädret var mildt endast en gång.
Kaminerna höllo eld 4—5 timmar, och under denna tid blef det ej sällan
så qväfvande hett, att både dörrar och fönster måste för en stund ställas
på vid gafvel. I ett och annat rum, i synnerhet det som hade 3
ytterväggar, måste det stundom eldas äfven en gång på natten. Det hände
nämligen, att temperaturen gick ned till 2 à 3°. Man väcktes då af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
