Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skörbjuggspatienten på Gladan befann sig på bättringsvägen.
Genom en energi, som förtjenar att framhållas, hade han fullkomligt
besegrat sin motvilja för de preserverade födoämnena och förtärde under
hela den tid, sjukdomen varade, uteslutande sådana. Med de öfriga
sjuklingarne bland briggens besättning stod det deremot fortfarande
rätt illa till, synnerligen med bröstpatienten. På Envalls förslag hade
dessa redan den 14:de December flyttats öfver på ångfartyget Polhem,
der försalongen blifvit inredd till sjukrum. Här oroades de ej af sina
friska kamrater och här kunde en omsorgsfullare skötsel egnas dem,
än det var möjligt, då de befunno sig på Gladans trånga trossbotten.
Ombytet af bostad syntes bekomma de sjuke väl, utom den ene, om
hvars vederfående redan då föga hopp fans. Den 20 December
ändades också hans dagar. Denne var båtsmannen Svan, en helt ung
man. I sin rapport yttrar Envall följande om hans sjukdom: "Tvenne
fall af pleurit, båda hos samma person, hvaraf det ena utan tvifvel
var en yttring af skorbut, ha förekommit. Här saknades visserligen
både tandkötts-affektion och de vanliga purpurafläckarne, men de
obestämda reumatoida smärtorna, de profusa upprepade näsblödningarna,
ödemet i underbenen, de starka blödningarna i bindväfven på venstra
underbenet, den vid obduktionen funna trombotiseringen af venerna på
underbenet och den kopiösa blödningen i högre pleurasäcken synas
mig tala tillräckligt för skorbut. En tillstötande pneumoni i andra
lungan med hastigt påkommande lungödem gjorde slut på denna
patients lif."
Djupt var det intryck, som detta dödsfall gjorde på
Mosselbayboarne. Vi betraktade oss alla såsom medlemmar af en enda stor
familj, och hvar och en bland oss sörjde den hädangångne som en kär,
nära slägting. Dystert hade det varit på Polhem de närmast
föregående dagarne, än dystrare blef det nu. Lyckligtvis kände vi ej då,
att skörbjuggen medverkat till utsläckande af detta unga lif; i annat
fall skulle helt säkert till smärtan öfver den lidna förlusten hafva sällat
sig en mörk och nedslående farhåga för framtiden, i synnerhet som så
helt nyss förut tvenne andra skörbjuggsfall förekommit och vi ännu
voro mycket okunniga om denna sjukdoms natur och hyste allt för stor
fruktan för den samma.
Julen var nära och chefen på Gladan var derför angelägen, att
begrafningen skulle firas så snart som möjligt. De enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
