- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
202

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tankar hän till hemmet, till anförvandter och vänner, i hvilkas krets
vi varit vana att tillbringa denna afton och som vi väl visste vara fulla
af oro för vårt öde. Många af dem hade gjort sig påminta genom
julgåfvor, hvilka — vi behöfva ej säga det — voro mer än välkomna.
Men det var så länge sedan de af gifvarinnan eller gifvaren afsändes.
De hade ju på samma gång som vi sjelfva afgått från hembygden.
Huru många förändringar hade ej kunnat inträffa sedan dess! Hvilka
mödor och uppoffringar skulle vi ej hafva underkastat oss, för att nu
kunna säga de våra, att vår belägenhet var jämförelsevis god, våra
framtidsutsigter temligen ljusa och af dem mottaga försäkran, att de
befunno sig väl och lifvades af vissheten om snart och lyckligt återseende!

Juldagen tillbragtes i all stillhet. På förmiddagen hölls gudstjenst,
på aftonen samspråkades och lästes. Dagen föreföll mycket lång.
Pä annandagen efter gudstjensten företog Palander jämte hela
manskapet en liten utflykt på isen, på det att manskapet skulle få motion
och bli i tillfälle att hämta frisk luft.

Om bord på de båda fartygen firades julhelgen i all stillhet, men
så mycket som möjligt på sedvanligt sätt.

Om de öfriga dagarne i julveckan är ej mycket att säga. Tack
vare flitigt arbete, förflöto de temligen hastigt. En viss dåsighet och
nedslagenhet gjorde sig dock märkbar hos de flesta af Mosselbayboarne.
Mörkret var nu mycket djupt och började kännas tryckande. Om bord
på Gladan hade tvenne nya skörbjuggsfall inträffat, och detta oroade
oss så mycket mer, som de båda angripna voro unga och förut alldeles
kärnfriska. Desto bättre hördes från Onkel Adam ännu endast
tillfredsställande underrättelser om hälsotillståndet.

Nyårsaftonen på Polhem firades med stor supé, till hvilken Gladans
och Onkel Adams befäl var inbjudet och, sedan denna var slut,
lossades några kanonskott och afbrändes några fyrverkeripjeser såsom
afskedshelsning åt det för oss så händelserika året 1872.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free