Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår oafbrutna verksamhet hade vi också helt visst i väsentlig grad
att tacka för den förträffliga anda, den enighet och sämja, som varit
rådande bland Polhemisterna under hela den tid, expeditionen hittills
varat. Att vid ett eller annat tillfälle endrägten för någon kort stund
mellan några var störd, vilja vi ej bestrida eller fördölja, men vi äro
öfvertygade, att detta måste betraktas såsom oundvikligt, då så många
personer, olika till lynne, åsigter och intressen, under så lång tid och
under så ovanliga förhållanden nödgas lefva i samma bostad, skilda
från allt umgänge med öfriga menniskor. Men visst var det ingen
bland deltagarne i expeditionen, som vid dess slut icke i hvar och en
af sina kamrater såg en vän, och lika visst är, att deltagarne i 1872—73
års svenska spetsbergsfärd sent, om någonsin, skola förgäta den
hofsamhet och måtta, hvarmed de befallande utöfvade sin makt, den
beredvillighet, med hvilken de underlydande utförde sina förmäns uppdrag
och befallningar, och framför allt det öfverseende och tillmötesgående,
den uppmärksamhet och vänskap, de likstälde visade hvarandra
sinsemellan.
Nyårsdagen hade vi i land de den 1:sta och 15:de i hvarje månad
vanliga 5-minuters observationerna. Gunrumspersonalen var inbjuden
till middag på Gladan. Sedan denna var intagen, gjorde vi
Polhemister ett besök på trossbottnen hos manskapet. Här vittnade allt om,
att man användt alla till buds stående medel för att göra bostaden
så rymlig, helsosam och treflig som möjligt. Luften var förträfflig,
värmen lagom stor och upplysningen stark. Tvenne välgjorda
transparenter med de båda befälhafvarnes namnskiffer voro uppsatta, en för-
och en akterut, och dessa torde få antagas vara ett uttryck från
manskapets sida af tacksamhet och erkänsla mot befälet. Alla syntes vara
rätt belåtna och vid godt mod, om vi undantaga den ena af de tre
skörbjuggspatienterna. Denne var också svårt angripen och mycket
medtagen, ehuru nu något på bättrings vägen.
Dagen derpå upptäcktes, att ännu en af besättningen, nämligen
timmermannen, fått skörbjugg. Oroande och nedslående var visserligen
underrättelsen härom, dock mindre än underrättelserna om de första
skörbjuggsfallen, ty vi hade nu fått en sannare föreställning om denna
sjukdom och funnit, att vi ej behöfde hysa någon särdeles stor fruktan
för densamma, så länge antiskorbutiska läkemedel ej saknades och hvar
och en visade sig lika villig som hittills att efterlefva de föreskrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
