Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man kunde med full trygghet gå från land till fartygen vid samma
ställe, der vi dagen förut färdats båtledes i fullkomligt isfritt vatten."
Under den 12:te tillägges: "I dag hafva vi klar himmel, månljust och
omkring 30° kallt. Hela viken är betäckt med fotstjock is, bildad af
sammanfrusen snösörja, men någon drifis hvarken se eller höra vi till.
Häraf kunna vi sluta, att hafvet utanför Mosselbay måste vara fritt
från drifis långt mot norr, ty hade sådan funnits på nära håll, skulle
han helt visst af gårdagens storm förts ned under kusten. Om möjligt
lifligare än förr önska vi i följd häraf att kunna gå norrut. Måtte
isen i Mosselbay snart skingras! — Sedan ett par dagar hafva vi trott
oss vid middagstiden se ett svagt ljusskimmer i SO. I dag iakttogs
det tydligt af alla, men meningsskiljaktighet uppstod om dess upphof.
Somliga ansågo det vara en reflex från den månbelysta inlandsisen,
andra att det var en helsning från den på återtåg till oss stadda solen,
som just på denna punkt skall om 1½ månad åter visa sig, för att
göra slut på den långa, mörka och dystra natten samt gifva nytt lif
åt oss alla. Mörkret börjar kännas tryckande och vid det beständiga
lampljuset hafva vi fått leda. Sinnesstämningen lemnar dock intet
öfrigt att önska. Alla synas vara vid godt mod och fulla af hopp. Tiden
försvinner hastigt under liflig verksamhet. Söndagarne äro våra
svåraste dagar, ty då vill det ej riktigt lyckas att hindra känslan af
ensamhet att få insteg."
Några dagar förflöto, under hvilka isens läge blef det samma och
kölden höll sig oförändrad. Ljusningen i söder tilltog för hvarje dag
i styrka och utsträckning, och nattens mörka himmel drog sig allt mer
mot norr. Den 17:de gjordes vid middagstiden ett försök att ute läsa
i bok. "Det lyckades för somliga, misslyckades för andra", säger en
dagbok. — Den 16:de inträdde åter en förändring i väderleken. Det
blef å nyo blidt och svaga sydliga vindar började blåsa. Isen i
Mosselbays mynning bröts och dref till sjös. Hela den återstående delen af
januari var kölden obetydlig, vinden öfvervägande sydlig och isen i
Mosselbay stadd i uppbrott. Det var nu fullt beslutadt, att alla
fartygen skulle, så snart de blefvo fria ur isen, lemna Mosselbay, Gladan
och Onkel Adam för att anträda återresan till hemmet, Polhem för att
gå mot norr, efter att hafva följt de båda öfriga fartygen till
Norsköarna. — De vanliga arbetena, observationerna och draggningarna
undantagna, afbrötos i följd häraf. Manskapet arbetade på fartygens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
