Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnit luften mycket bättre ledande för elektriciteten här än
annorstädes.
Dessa försök voro dock temligen fåtaliga och anstälda vid relativt
låg breddgrad, hvarför redan vid den svenska expeditionen till
Spetsbergen 1868 ett af målen var att få några ytterligare bidrag till
problemets lösning. Herr Lemström, som utförde dessa undersökningar,
medförde härför en Lamonts elektrometer, hvarjämte äfven ett
halmstrå-elektroskop användes. I följd af de svårigheter, som under en resa
nödvändigt måste förekomma och kanske äfven i följd af svårigheten
att med sådana instrument, som de medförda, se så svaga spår af
elektricitet, som förekomma i dessa trakter, åtminstone vid den tid af året,
som expeditionen varade, erhöllos endast negativa resultat. Frågan
stod således öppen, och dess besvarande ingick derför äfven i planen
för 1872 års expedition.
Om under den senare några positiva resultat erhöllos, tillfaller den
största förtjensten Herr K. A. Holmgren, som med intresse omfattade
reseutrustningen och med sin fleråriga erfarenhet i hithörande frågor så
väl konstruerade den medförda elektrometern, som lemnade råd för
observationernas anställande.
Elektrometern utgjordes af en modifikation af Thomsons
spegelelektrometer. — Uppsamlingsapparaten utgjordes dels ensamt af en
ihålig kula af messing, med ungefär 3 tums diameter fästad på en
ebonitstaf, dels af en lampa, som kunde fastskrufvas vid nämnda staf,
bestående af en metallskål med genombrutna kanter, i hvars midt
fans en behållare, i hvilken den sprit häldes, som under experimentet
skulle förbrännas. Metallskålen var fäst vid en 1½ fot lång
metallstaf.
För observationernas anställande under vintern uppfördes på ett
par hundra fots afstånd från boningshuset af säckar, fylda med
renmossa, ett särskildt hus, i hvars ena hörn elektrometern var uppstäld
på en stenpelare. I det motstående befunno sig tub och skala.
Genom en lucka i taket kunde uppsamlingsapparaten uppföras. Vid vissa
tider begagnades en ungefär 25 fot lång stång, som var fäst medelst
stag och utefter hvilken uppsamlingsapparaten kunde upphissas. När
luftens ledningsförmåga omöjliggjorde ett dylikt mera omständligt
förfaringssätt, nedtogs stången och apparaten fördes upp med tillhjelp af
handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
