Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon verkan deraf. Häremot skulle man dock kunna invända, att om
vi saknat det, skulle sjukdomen rasat ännu värre.
Utom af högsta nödvändighet tillät jag aldrig en skörbjuggspatient
att ligga stilla eller hålla sig inne; kunde de ej gå, så förfärdigades
kryckor och käppar åt dem, och de måste ut i friska luften ett par
timmar dagligen. — Såsom utvärtes medel använde jag hufvudsakligen
spiritus camphoratus, hvilket af patienterna var särdeles omtyckt såsom
lindrande värken och smärtorna i de ofvan omnämnda infiltraten. — Den
kortaste tid, som någon skörbjuggspatient var under behandling,
var 14 dagar, den längsta 132 dagar. Samtliga underhållsdagarne för
de skörbjuggsjuka hafva utgjort den ansenliga summan af 1,900 eller
i medeltal 67 dagar på hvar och en."
Oaktadt sin dystra och sorgliga grundton saknade ej heller denna
tid sina glada och angenäma stunder. Sådana voro företrädesvis de få
dagar, då himlen var molnfri, då solen sken och luftens temperatur
närmade sig fryspunkten. Då glömde vi is, matbrist och skörbjugg
och lägrade oss vid den solbelysta delen af vår stuga, njöto af värmen,
insöpo i fulla drag den rena luften, lyssnade till snösparfvarnes
behagliga vårqvitter och följde med blicken de måsar och haf hästar, som
sväfvade öfver oss och styrde sin flygt ut mot det isbetäckta hafvet.
Nu tänkte vi: snart skall det blifva sommar, luften uppvärmas, hafvet
åtminstone delvis öppna sig, en mängd fogel kunna skjutas,
fångstmännen komma med bref och tidningar från det kära hemlandet och
vi sjelfva kunna lemna Mosselbay, somliga bland oss för att genast
styra kosan mot hemmet, andra för att besöka för oss ännu obekanta
trakter af Spetsbergen och här göra stora upptäckter af hvarjehanda
slag. Dessa dagar hade vi också nöjet att se en och annan sten blottas,
i synnerhet på sådana ställen, der vi förut utspridt snön, så att den
bildade ett tunnt lager. Det var som hade under dessa vackra dagar
en friskare anda genomträngt hvar och en och förjagat den oro, som
i allmänhet besvärade nästan alla.
Fåfängt bemödade vi oss vid denna tid att skjuta något villebråd
och förskaffa våra sjuka färsk föda. På foglar var ingen egentlig brist,
men de voro oåtkomliga. Endast ett par ripor, hvilken fogel redan
nu börjat rugga, och några snösparfvar lyckades vi fälla. De senare
voro numera rätt allmänna omkring Mosselbay. Hvaraf de lefde, då
hela trakten var täckt med snö, hafva vi svårt att förstå. En, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
