Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedtill. Då solen stod lågt vid horisonten, var den nedre bisolen ej
synlig; jag observerade densamma uppe på inlandsisen, tangerande
horisonten d. 7:de Juni kl. 6 e. m. Vi voro då på en latitud af ungefär
79° 50’, och man kan häraf beräkna vinkelafståndet mellan solens midt
och nedra spetsen af den päronformiga solgården till 22°½. När
haloen var fullständig, omgafs den päronformiga solgården af 2:ne andra,
en inre omegalik och en yttre klockformig, hvilken, liksom den
päronformiga solgården, ytterligare öfverst tangerades af en skålformig
ljusbåge. Dessa bågars invecklade form anges närmare af vidfogade tafla.
Af dessa tvenne yttre solgårdar var det dock vanligen endast
bågarne e, som tangerade den inre päronformiga solgården, och f, som
tangerade den yttersta, synliga. Den inre sidan af e var för öfrigt fyld
med ett diffust, färgadt, men ej skarpt begränsadt ljussken. En från
solen genom e och f dragen linie sammanföll dock ingalunda alltid med
vertikalplanet, utan oscillerade ofta inom en kort stund och, efter hvad
jag tyckte mig förmärka, med vinden, hvilken förmodligen hade
inflytande på isnålarnes läge, ganska betydligt, än åt höger, än åt venster.
Samtliga de linier, som hittills beskrifvits, voro färgade med
regnbågens färger, någon gång ganska intensivt, oftast dock endast svagt.
På taflan är den röda sidan utmärkt med r, den violetta med v.
Genom solen och de 2:ne horisontala vädersolarne gick ett ljusband aa’,
som, ehuru svagt, fortsattes rundt om hela horisonten, här och der med
tydligt markerade, starkare ljusknutar. De på motsatta sidan af solen
synliga solgårdarne bestodo af cirkellika eller päronformiga kroklinier
af samma storlek som den päronformiga figuren bb’. Midt emot solen
på motsatta sidan af horisonten tangerade 2:ne dylika kroklinier
hvarandra, utan att visa spår af vädersolar i tangeringspunkten h, hvaremot
2:ne svaga ljusknutar ii’ syntes midt emot gg’. För öfrigt var hela
himlahvalfvet liksom marmoreradt af regelmässigt grupperade ljusare
och mörkare fläckar, hvilkas läge jag dock ej kunde närmare utreda.
Samtliga dessa linier voro ofärgade.
De former, jag här beskrifvit, och som äfven, om ock mindre
tydligt utvecklade, visade sig längre fram under vår vandring öfver
Nordostlandets inlandsis, afvika betydligt från de haloer, som förut blifvit
aftecknade. Detta beror kanske derpå, att i detta fall det med isnålar
fylda luftlager, som gaf upphof till brytningsfenomenet, låg helt nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
