Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snöyra, som nödgade oss att efter några få timmars gång stanna och
söka skydd i våra tält. Vind och snöyra, med en köld af ända till
—19°,5, fortforo de båda följande dagarne, så att vi måste ligga
overksamma i vårt tält, hvarest uppehållet nu blef ganska oangenämt, dels
för det snöstoft, som blåsten pinade in genom den tunna bomullsdukens
väf och fogar, dels för det ganska rikliga snöfall, som inom
tältet egde rum, då blåsten skakade lös den rimfrost, som under den
stränga kölden ständigt afsatte sig på inre sidan af det med menniskor
fullpackade tältet. Vi voro derför rätt glada, då vi den 10:de Maj
under härligt väder och en temperatur af —17°,5 åter kunde bryta upp
för att fortsätta vår färd. Vägen togs förbi Kap Hansteen öfver
Brandywinebay och det låga, nu till följd af storm och blåst nästan snöfria
näs, som skiljer denna fjord från viken vid Extremehook. Den 12:te
Maj nådde vi Castréns öar.
Isen i Brandywinebay var jämn och slät, och några mycket stora
drifisblock funnos ej långs med stranden, ett bevis derför, att denna
bugt blifvit isbelagd, innan de svåra vinterstormarne börjat. Från
bergshöjderna vid Kap Hansteen kunde man deremot se, att isen längre ut
var ytterst ojämn. Den utgjordes förmodligen der af drifismassor,
hvilka under vinterns lopp af de då rådande svåra stormarne blifvit
uppskrufvade mot Nordostlandets vestkust och sedermera sammanfrusit.
Det näs, öfver hvilket vi gingo fram, var nästan snöfritt och blottadt
på vegetation. Det bildades af låga granithällar, beströdda med
otaliga lösa stenblock, af precis samma slag som den underliggande
graniten, hvilken hade stor benägenhet att under frostens inverkan
sönderfalla till grus. Tydligen lågo de, oaktadt deras rullstenslika utseende,
in situ och hade bildats derigenom, att ytan af berget, efter det
glacieren dragit sig tillbaka, under frostens inverkan söndersprungit till ett
visst djup. På samma sätt som sandstenslagret mellan Sydhamnen och
Engelska elfven på Beeren-Eiland har äfven här den i stora block
söndersprängda berghällen derpå ytterligare blifvit af frosten betydligt
omkastad och söndergrusad samt sålunda förvandlad dels till rundade,
men på ytan skrofliga, rullstenslika block, dels till ett groft, kantigt
granitgrus. Till följd häraf kunde man ej heller någonstädes på de
berghällar, hvilka på otaliga ställen lågo blottade, förmärka ens en
antydan till refflor. Dessa förhållanden äro af ett allmännare geologiskt
intresse, emedan dylika pseudo-rullstensbildningar äfven, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
