Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemvist bestämmande momentet, borde söka sig till långt sydligare
trakter. En mängd björnspår, ofta under långa sträckor följande
spåren af renarna, gåfvo till känna, att en farlig fiende till renen under
vintern uppehåller sig i dess grannskap. Hufvudfödan för björnen
under den del af vintern, då han icke ligger i ide [1], utgöres dock
sannolikt af sälar, kanske äfven i nödfall af mossa och lafvar, till hvilket
man bland annat kan sluta deraf, att det antal sälhål, vi under
fortsättningen af slädfärden kunde upptäcka, var långt mindre än antalet
af de björnar, som under denna tid mötte oss. I magen på en under
1864 års expedition i Storfjorden skjuten björn fans intet annat än
jord, blandad med växtlemningar.
Sedan en mindre depot blifvit härstädes nedlagd och, till skydd
mot björnar täckt med stora stenar, återsändes styrmannen Christenson
jämte det i Tromsö förhyrda manskapet. Sjelfva bröto vi upp den 17
Maj, tagande vägen långs med det mellan Phipps och Martens öar
belägna sundet, hvilket för tillfället var betäckt med en jämn och god
is, så att vi efter fem timmars gång nådde sydöstra udden af den
förstnämda bland dessa öar. Här lade vi till, för att från en bergshöjd
taga en öfversigt af isens läge och möjligen finna något jämt isfält
mellan de skrufismassor, som redan från bergsfoten syntes spärra vägen
mot norr.
Uppkomna på höjden hade vi en vidsträckt utsigt, hvilken visade,
att hafvet norr om Sjuöarna var betäckt af ett virrvarr af höga, tätt
mot hvarandra tornade ismassor [2], ingenstädes afbrutna, hvarken af
öppet vatten eller af jämna isfält, långs med hvilka en möjlighet skulle
förefunnits att med våra tungt lastade slädar tränga fram. Denna syn
var för mig så mycket mera öfverraskande, som jag, vid 2:ne
föregående tillfällen, från närbelägna bergstoppar varit i tillfälle att
öfverskåda just samma del af polarbassinen och då funnit den bilda ett
oafbrutet jämt istäcke, hvilket icke tycktes uppställa några allt för stora
svårigheter för en längre slädfärd, om ock man alltid måste vara beredd
på att här och der möta svårpasserbara ställen. Detsamma tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
