Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämda torde, att döma af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att
göra på polarisen, vida oftare inträffa, än man vanligen antager — och
när det sker, så förekommer ofta, icke någon betydande rubbning i
lagrens ursprungliga, horisontela läge. De med främmande mineralier
uppfylda gångar, af hvilka i synnerhet de öfra jordlagren i alla
riktningar genomskäras, leda helt säkert i de flesta fall sitt ursprung från
likartade orsaker, d. v. s. från springor, som upprepade gånger till
följd af temperaturvariationer ömsom vidgats, ömsom tillslutits, för så
vidt detta ej hindrats af infallet grus. Detta har dock ofta egt rum,
och ofta hafva i springan hopat sig betydliga massor sediment,
bildade på mekanisk eller kemisk väg, hvilka under de geologiska
tidsperiodernas ofantliga längd tillhårdnat och metamorfoserats till fasta
kristalliniska bergarter — kalksten, qvarts, felsit, pegmatit m. m.
Sjelfva isblockens sidor voro betäckta med praktfulla, vid minsta
stöt nedfallande kristaller af is, löst fogade till hvarandra likt de
kristaller, som bilda rimfrosten, men här, i isens hemland, ofta öfver en
tum i genomskärning. Mellan isblocken lågo större eller mindre
qvantiteter af snö, som på de ställen, der skrufisfältet bildat sig under denna
vinter, var föga djup samt ytterst lucker och lös, och derigenom föga
hindrande för vår framkomst; på andra ställen åter, der iskasten[1]
härrörde från ett föregående år, djup och temligen packad, dock icke nog
hårdt för att bära fotgängare, och derutinnan för dem ytterst
besvärlig och mödosam. För att bana väg för slädarne måste yxa och spade
ständigt anlitas, och äfven med yttersta ansträngning kunde man
mången dag ej framtränga en enda minut eller 1/6 svensk mil. Härtill
kom, att under nästan hela den tid, vi vandrade på denna
skrufisterräng, liksom under större delen af vår slädfärd, en så svår isdimma.
var rådande, åtminstone närmast horisonten, att man oftast måste framgå
på slump, utan val af väg. Det hände t. ex. flera gånger, att vi
timtals framgingo på en ytterst svår terräng, oaktadt vi, då luften
tillfälligtvis lättnade, upptäckte, att vi hade ett jämt isfält tätt bredvid oss.
En mängd isbjörnar sågs under vår öfverfärd, och nästan öfver
allt var isen genomkorsad af björnspår. Äfven denna ödsliga terräng
utgör således ett tillhåll för vertebrerade landdjur, oaktadt man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
