Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att, såsom vanligt var under sista tiden, i dagboken nedskrifva en
bön till Gud förmå de icke. Dödskampen börjar — och befrielsen
kommer.
Vi vilja anföra en del af denna dagboks[1] innehåll i öfversättning.
Det synes oss förtjent att offentliggöras. Förut torde vi dock få
erinra om följande sakförhållanden. — Den 16:de September innestängdes
sex norska fångstfartyg på Spetsbergens nordkust: fyra vid Greyhook,
nämligen jakterna Ellida (skeppare Mattilas), Dragedukken (skeppare
Andersson), Svanen (skeppare C. Johanson) och Helene (skeppare
Myra); två vid Welcomepoint, nämligen sluparne Jakobine (skeppare
Amandus Knudsen) och Pepita (skeppare Nils Johansen). Besättningen
på dessa 6 fartyg utgjorde tillsammans 58 man. Af dessa begåfvo sig
17 i tvenne fångstbåtar i början af Oktober månad till Kap Thordsen
i Isfjorden. För dessas öde skola vi inom kort redogöra. 39 man
återvände i början af November till Norge med Jakobine och Pepita,
hvilka båda fartyg då kommo loss ur isen.
Att Mattilas och hans kock, Gabriel Andersen, qvarstannade vid
Greyhook, hufvudsakligen för att hålla uppsigt öfver de fyra här
qvarvarande fartygen, är förut nämdt.
Mattilas’ dagbok eller journal är förd af Mattilas sjelf till 4:de
November, från denna tid åter af kocken. Det är den senares berättelse,
som vi här delvis ämna återgifva:
November 4:de. Reste hela manskapet härifrån för att följa med
Amandus och Nils Johan[2]. Vi två stannade qvar, skepparen Johan
Mattilas och jag, kocken Gabriel Andersen från Christiansund. — Nov.
12:te. Kl. 10 på aftonen bräcktes isen rundt omkring oss och vi måste
gå i land för att få om bord båten, att hjelpa oss med. Gud vet,
hvart vi skola taga vägen. Nov. 13:de. Öppet vatten, men isen var
nära att slå sönder våra fartyg. Ännu ligga vi qvar på samma ställe.
Isen går fram och tillbaka utanför oss. Nov. 15. Nordlig vind, som
öfvergick till nordvestlig storm. Vi måste för det mesta vara på däck
för att hålla större isstycken från fartyget. På qvällen packade vi tillsammans
alla våra saker och vi tänkte att föra dem i land, men vi kunde
icke komma i land för sjögången. Vi tacka Gud för hvarje dag, som
vi få vara vid lif. Nov. 16:de. I dag hafva vi fört i land fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
