- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
316

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underrättelsen om fångstmännens öde tacksam för det nödtvång och den
myndighet, under hvilken han måste böja sig.

"N. Johansen, skeppare på ett af de två fångstfartyg, hvilka kommo
loss ur isen och hemförde till Norge 39 af de innestängda, berättar om
sin resa, att han, efter att från den 20:de Juni till d. 4:de Augusti
hafva legat i Storfjorden, afseglade till Nordkusten, dit han ankom i
medlet af Augusti; här gjordes i granskapet af Moffen fångst till
medlet af September, då Johansen seglade till Wijdebay för att intaga
vatten och jaga renar. Men då man den 14:de September kommit på
land och fylt några vattenfat, såg man, att isen i stora massor dref
söder ut och höll på att stänga fjorden. Ankaret lättades nu, och man
sökte nå Norsköarna, men isen kom i förväg, så att fartyget den 16:de
September innestängdes vid Welcome-point. Under den senare delen
af September inträffade en ytterst sträng köld, så att drifisen frös
fullkomligt tillsammans. Vid slutet af Oktober månad blefvo vindarne
mera sydostliga, och under de första dagarne af November blåste en
storm från sydvest, hvarigenom isen splittrades och drefs i nordostlig
riktning. Den 4:de November var hafvet så isfritt vid Welcome-point,
att ankar kunde lättas, hvaremot isen fortfarande låg qvar vid
Greyhook. Manskapet på de vid Greyhook stationerade fartygen gingo
derför alla, med undantag af Mattilas och hans qvänske kock, om bord på
Pepita och Jakobine och återvände med dem till Norge. Den 4:de
November gick man sålunda till segels, passerade Norsköarna den 5:te,
hvarvid fartygen under en snötjocka blefvo åtskilda. Den 6:te
passerade Pepita södra udden af Charles Foreland och sökte hålla in i
Isfjorden för att berga dervarande kamrater, hvilket dock ej lyckades,
till följd af den starka storm, som blåste ut ur fjorden. Ofverresan
till Norge var mycket svår till följd af våldsam sjögång, ostadiga och
motiga vindar. Drifis omtalas deremot icke.

För fullständighetens skull vilja vi här kortligen omnämna de
expeditioner, som utsändes till att rädda de instängda fångstmännen, för
hvilkas öde man var ytterst orolig i Norge, oaktadt det snart upplystes,
att tillräcklig proviant förefans i isfjordsbolagets hus.

Den första af dessa expeditioner, utsändes af norska regeringen,
som för detta ändamål förhyrde en för Jan Mayenfångst bygd ångbåt,
Albert, om 193 com.-läster. Fartyget afreste, bemannadt med 35 man
under befäl af kaptenlöjtnant Otto, från Hammerfest den 21:sta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free