Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om besöket härstädes meddelar Nordenskiöld följande [1]:
"Ankaret fäldes på vestra sidan af Green Harbour vid utloppet af
en temligen vattenrik elf. Här var stranden ännu strax innanför
hamnen upptagen af en ganska hög, mot hafvet tvärbrant snöfot, öfver
hvilken åtskilliga genom snöns smältning uppkomna rännilar med
kristallklart vatten silade sig fram. Palander begagnade tillfället att låta
fylla Polhems vattencisterner. Vetenskapsmännen använde dröjsmålet
med utflykter åt alla håll. Under vattenfyllningen förmärktes en mängd
temligen stora laxar, hvilka, på ställen der klart färskvatten från
snödrifvorna silade sig ut i hafvet, trängde sig så långt upp mot land,
att en betydlig del af ryggen syntes öfver vattenytan. Beklagligen
hade vi denna gång icke några fiskredskap med oss, och någon
ordentlig fångst kunde således icke anställas. Dock var Parent nog lycklig
att kunna döda ett par vackra fiskar med kulan från ett
remingtongevär. Köttet var blekt och, efter hvad jag tyckte, ej jämngodt med
den skandinaviska fjäll-laxens.
Laxen på Spetsbergen förekommer ganska rikligt, i synnerhet i
de fjordar, der större elfvar om sommaren falla ut i hafvet. Under
1868 års expedition fångade sålunda Malmgren åtskilliga vackra
exemplar med not i Adventbay, och 1872 och 1873 fångade fångstmän i
Isfjorden flera tunnor. Laxen söker sig äfven här, då tillfälle dertill
erbjuder sig, upp i sött vatten. I en af de många insjöar, som träffas i
granskapet af Aldert Dirkses-bay på östra sidan af Wijdebay vid 79°
40’ n. L., träffades under 1.861 års expedition flera laxar, som
expeditionens zoologer dock förgäfves sökte fånga [2], och under somrarna
1872—1873 sade sig hvitfiskfångarena vid Kap Staratschin hafva gjort
den bästa fångsten i en sötvattensjö, strax ofvan om deras tältplats.
Kap Staratschin är, såsom bekant, en af de i geologiskt hänseende
intressantaste punkter i norden. För att kunna draga så stor nytta
som möjligt af vår återstående arbetstid, qvarblef jag jämte 2:ne lappar,
tält, båt m. m. vid Kap Staratschin, medan Polhem gick norr ut för
draggningar och för att än en gång pröfva sin lycka bland den
egentliga polarbassinens isfält. Jag insamlade till en början en ny svit af
växtförsteningar från kritlagren vid "Fästningen" och sökte åter de
närbelägna taxodiumlagren, hvilka lemnat 1868 års expedition en så rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
