Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingshistoria. — De siluriska försteningar, som M’Clintock hemfört från
Amerikas polararkipelag och tyska vetenskapsmän från Novaja Semlja, äro
dock, liksom åtskilliga förmodligen devoniska fisklemningar, som under
de svenska expeditionerna funnits vid Spetsbergens kuster, allt för
fåtaliga samt tillhöra djurtyper allt för afvikande från nu lefvande
former för att lemna en säker upplysning om det klimat, i hvilket de
lefvat.
Strax efter den devoniska tidens slut tyckes ett vidsträckt fastland
hafva bildat sig i den norr om Europa belägna delen af polarbassinen,
och man träffar ännu på Beeren Eiland och Spetsbergen mäktiga, från
den tiden härrörande lager af skiffer, sandsten och stenkol, i hvilka
talrika lemningar af en yppig växtverld finnas inbäddade, hvilka liksom
samtliga de växtförsteningar, som hemförts från de arktiska trakterna,
blifvit undersökta och beskrifna af professor Heer i Zürich. Visserligen
möta oss här växtformer, stora sigillarier, kalamiter och lepidodendronarter
m. m., hvilka icke hafva någon full motsvarighet i den nu
lefvande växtverlden. De kolossala och yppiga växtformerna antyda
dock ett för växtverldens utbildning ytterst gynsamt klimat. En
noggrann granskning af de från dessa lager hemförda försteningarna visar
till och med en så fullständig öfverensstämmelse med de växtformer
från samma tidskifte, som träffats flerestädes på mellersta Europas fasta
land, att man häraf ovilkorligen måste draga den slutsatsen, att vid
den tiden någon nämnvärd klimatolikhet icke egde rum på jordytan,
utan att ett likartadt, för vegetationen mycket gynsamt, men derför
ingalunda tropiskt klimat var rådande från eqvator till pol.
De i fråga varande kolförande sand- och skifferlagren innehålla
icke några marina försteningar, hvaraf man kan sluta, att de blifvit
bildade i insjöar eller andra dalsänkningar i en betydande polarkontinent.
De täckas dock på Beeren Eiland och Spetsbergen af kalksten och
kiselbäddar, hvilka bilda hufvudmassan af Mount Misery på Beeren
Eiland och af en mängd betydande berg i södra delen af Hinloopen
Strait och de innersta vikarne af Isfjorden på Spetsbergen. Det sätt,
på hvilket dessa berg resa sig flera tusen fot öfver den omgifvande
snööknen, deras regelmässiga form, de mäktiga, i vertikala pelare
förklyftade lager af en svart vulkanisk bergart, som bilda deras kron,
kisellagrens lodräta afsatser och kalkbäddarnes benägenhet att sönderfalla
i hvalfbågar gifva åt dessa berg prägeln af ruiner efter kolossala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
