- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
32

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som antagligen fallit ned från boet på bergväggen, föstes
mot stranden af modren, som därvid skyddade honom
med sin kropp. Då de nära stranden mötte mig, blef
modren rädd och flög undan, medan ungen utan tvekan
störtade sig i vattnet. Han kastades af dyningen ett
par gånger upp på land, men lyckades slutligen komma
ut i det för honom nya elementet, där en borgmästare
dock genast sökte bemäktiga sig honom. Genom att
dyka undgick han anfallen till en början, men slutligen
grep honom borgmästaren med sin näbb och skulle flyga
därifrån, då den skrämdes af en kula från mitt gevär
och släppte sitt rof. Ungen dök genast, då han nådde
vattenytan, och skyddades sedan af en stor svärm alkor,
som slogo ned kring honom. När man på Spetsbergen
skjutit en ren och uttagit djurets inälfvor, äro
borgmästarne ofelbart snart framme för att kalasa på dessa.
Är djuret icke öppnadt, hacka de ut dess ögon eller
skaffa de sig sitt lystmäte af talg och kött genom att
utvidga det hål, som kulan gjort. De kasta sig med
susande vingslag och skarpt skrän mot den person, som
nalkas deras bon eller tillhåll, och komma därunder ofta
tämligen nära besökarens hufvud. Denna stora måse,
härskaren öfver de öfriga fåglarne i den höga norden,
är verkligen en ståtlig företeelse.

Vi landade på den låga marken vid mynningen af
Hvalrossälfven, där en mängd ben af hvalross utvisade,
att här i forna tider varit ett ställe, hvarest djuren till
sin olycka plägat gå upp på land, där de öfverraskats
af människor och dödats. Härifrån vandrade vi mot
Mount Misery och fingo genast i början fröjda oss öfver
den röda Saxifraga oppositifolia och den gulblommiga
Draba alpina. Rhodiola, som på Beeren Eiland är mycket
lågväxt och tufvad, stod ännu i knopp. Öfver den ytterst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free