Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De flintartade lager, hvaraf Eders ö såsom nämndt
uppbygges, äro rika på försteningar af mångahanda slag,
och den lilla ön var mig väl bekant sedan mitt föregående
besök därstädes 1882. Där underlaget utgjordes af grus,
blommade den arktiska sommarens förstling, Saxifraga
oppositifolia, till den mängd, att marken på afstånd lyste
röd, men annars var växtligheten ej just långt framskriden.
Det fanns ännu snöfläckar kvar, och vid en liten rännil från
den smältande snön hämtade mäster Flemming och
Kulseth vatten till ångpannan.
Från toppen af ön syntes en norsk fångstskuta i
den lilla hamnen vid Mitterhuken; den kastades våldsamt
af och an af stormen. Vädret hade blifvit allt värre;
till stormen, som ännu fortfor, sällade sig regn. Den som
skulle ha uppsikt öfver kokapparaten hade glömt den
ombord, men det fanns lyckligtvis drifved på ön, så att vi
kunde få eld och värma våra konserver. På aftonen
byggde vi ett par stenmurar mot en berghäll i lä för
vinden, lade åror och oljerockar öfver, men med värmen
i detta improviserade tält var det gifvetvis klent, och för
min del föredrog jag att svepa oljerocken om mig och
sofva utanför. Det var emellertid för kallt för någon
ordentlig sömn, och jag gick därför tidt och ofta upp på
höjden för att iakttaga, huruvida icke vädret skulle bli
bättre. Vid ett sådant tillfälle kom jag helt nära ett par
prutgäss, men de nalkades mig så nyfiket och
förtroendefullt, att fastän jag redan lagt karbinen till ögat, kunde
jag ej förmå mig att trycka af. Vi hade slagit läger
just invid ett ställe, som tärnor valt till sin häckplats,
och de voro ej belåtna därmed utan uttömde sin vrede
genom skrän och hetsiga anfall. När allt blef tyst, vågade de
dock slå ned på marken, och på så sätt fingo vi rätt
på deras ägg, hvilka så litet stucko af emot gruset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
