Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att på en af de högsta topparne uppresa en varde, som
kunde tjäna som signal för Kjellström. Denna vandring
var i flere hänseenden af stort intresse. Berglagren äro
nästan lodräta och stryka i öns längdriktning, d. v. s.
ungefär i norr och söder. Östra sidan af ön uppbygges
af till permiska systemet hörande lerskiffrar och sandiga
skiffrar, hvilka lätt förvittra, under det att midten och
västra delen utgöras af de mot förvittringen starkt
motståndskraftiga flintlagren. Det är därför helt naturligt,
att den vestra delen skall vara högre. Den östra delen hyser
därjämte kärrmarker med små vattensamlingar och
rännilar, under det att flintområdet är torrt. I kärrmarkerna
träffade vi flere rara växter, bland andra den förut endast
i Isfjorden iakttagna s. k. Ranunculus Pallasi var.
spetsbergensis, hvilken, såsom G. Andersson och Hesselman
nu ådagalagt; är en hybrid mellan Ranunculus Pallasi
och R. lapponicus.
För en botanist, som från Beeren Eiland kommer
till Spetsbergen, förefaller det senare, oaktadt sitt
nordligare läge, såsom ett verkligt paradis. Medan Beeren
Eilands kärlväxtflora endast räknar fyratiofyra arter, har
Spetsbergens att uppvisa etthundratjugofem, och därtill
är växtligheten, så snart man kommer in i fjordarne,
mycket yppigare utvecklad. I fjordarnes inre är
nämligen himmelen betydligt oftare molnfri än vid kusten,
där marken, liksom på det ofta molnhöljda Beeren Eiland,
stundom kan sägas ligga alldeles kal. Det är för öfrigt
många andra omständigheter, som ställa växtlifvet på
Spetsbergen gynnsammare, såsom växlande, lätt förvittrande
bergarter, bättre skydd för vindarne, mot söder vända
sluttningar, där solstrålarne träffa marken mera vinkelrätt, m. m.
Förhållandena äro gifvetvis på olika lokaler mycket
varierande, och från ett ställe, där botanisten fråssar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
