- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
156

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkt tältplats och lät båten lägga i land där, hvarpå
jag återvände långs stranden för att möta Kolthoff. Jag
fick därunder se dunungen åter på stranden, och den
sköts af Kolthoff med fina hagel. Det visade sig nu, att
det var den andra dunungen af den hvitkindade gåsen,
hvilket förklarade, hvarför prutgässen lämnade den åt sitt
öde, fastän de i början sökt hjälpa den. Kolthoff hade efter
en besvärlig jakt uppför sluttningen lyckats erhålla den
andra ungen samt en af föräldrarna. Vi voro glada
öfver resultatet, men nog hade vi, hvar på sitt håll,
ansträngt våra lungor till det yttersta.

Sedan vi ätit, återvände jag med J. G. Andersson
långs stranden till Bravais’ berg, och vi gjorde hela
vägen intressanta geologiska fynd. På ett ställe syntes
i den hårda leran spår af isbjörn, men de voro
påtagligen mycket gamla.

Den 15 rodde vi öfver till sydsidan af Van Keulens
Bay och fortsatte sedan långs denna utåt mot Kap
Ahlstrand. Vi gjorde särdeles goda geologiska fynd i
strandprofilerna, och af öfriga iakttagelser må nämnas, att vi
sågo en alldeles hvitgul ejderhona, men vi kunde tyvärr
ej komma henne inom skotthåll. Vi intogo vår middag
i närheten af de förut omnämnda många hvitfiskskeletten
vid Ingebrigtsens bukt och fingo här ett bedröfligt
exempel på att ej ens Spetsbergen går fri för användningen
af den förhatliga strykninen. Emedan måsar och räfvar
plägade göra skada på de till torkning utlagda
hvitfiskhudarne, hade nämligen hvitfiskskepparen medtagit
stryknin från Norge, och dess verkningar visade sig
under form af en mängd döda borgmästare och ismåsar
samt äfven räfvar. Kolthoff fick visserligen på detta
sätt ett par alldeles oskadda skinn af ismåsar, men
det var med en viss motvilja, som han tog dem. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free