- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
236

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta kunde antingen hafva skett sålunda, att
Nordostlandets inlandsis under istiden sträckt sig hit, eller
ock kunde blocken blifvit hitförda med simmande is.
Våra undersökningar tyda därpå, att det senare varit
fallet.

Det var en egendomlig mark vi kommo upp på,
den utgjordes nämligen sträckvis af flygsand med
verkliga sanddyner, där en del fjällväxter imiterat
sandväxternas roll. Alopecurus alpinus, ett gräs, som annars
helst växer i kärr, uppträdde här bindande flygsanden.
Andra växter bildade tufvor och hade ofta ett
utseende något afvikande från det vanliga. Åtföljd af J. G.
Andersson, vandrade jag mot Nordenskiölds berg för
att geologiskt undersöka detsamma. De båda
botanisterna togo genast itu med sina botaniska studier, och
Kolthoff gick mot Kap Weissenfels, där engelsmannen
Pike 1897 iakttagit ismåsens häckplats. Hvad som genast
frapperade vid vandringen på land, var den mängd spår
af isbjörn, som allestädes syntes, såväl på sanden som i
den blöta leran och till och med uppe på platån. Hade
ej de norska fångstmännen och Lerner, såsom kapten
Johannesen berättat, varit här före oss, så skulle vi utan
tvifvel fått se och skjuta en hel hop isbjörnar här. Å
andra sidan hade deras frånvaro det goda med sig, att
de ej lockade oss från våra vetenskapliga arbeten, som
ju hade en helt annan betydelse än ett aldrig så stort
antal björnar.

Vid vandringen mot Nordenskiölds berg och uppför
sluttningen af detta tilldrog sig fjällvallmon (Papaver
radicatum)
min synnerliga uppmärksamhet, ty ingenstädes
i de arktiska trakterna har jag sett den så yppigt
utvecklad som här. Den stod med stora präktiga stånd,
alldeles öfversållade af blommor, hvilka ofta i stället för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free